Mitt i söndageftermiddagen fick jag en idé, jag är inte helt säker var jag fick den ifrån men iaf så poppade namnet Charlotte Almö upp i huvudet. Charlotte håller träningar i bla ryttarpilates och faktiskt så är det så att hon håller en kurs i vanlig pilates bara 1 mil från mig. Denna kurs är på tjugo veckor och är varje söndag med start i början av januari, jag hade således missat två gånger och efter lite velande så betalade jag in för tio gånger och åkte dit. Att träna en söndag kl 19 är kanske inte helt ultimat, eller så är det helt ultimat då man får ett bra avslut på veckan.
 
Sist jag tränade något liknande så var det Yogalates på gymmet för typ 3 år sedan, då blev jag bara arg över att det var så långsamt och jag så osmidig. Har även ett minne från min första WE-kurs där jag fick testa på feldenkraisövingar. Den typen av avslappning fick mig att kräka och framkallade migrän....
 
Så när jag halvvägs in i passet igår blev rejält illamående så kom det inte som en chock, märk nu väl att jag inte mådde illa av någon ansträning. För det hela vara väldigt stillsamt utan det är snarare så att saker frigörs i min kropp, spänningar osv vilket får mig att må dåligt. Även om jag latar mig mycket så slappnar jag sällan av. Med andra ord så behöver jag den här typen av träning jättejättemycket!
 
Efter passet frågade Charlotte mig om det gått bra och så sa hon att jag inte skulle tänka på att följa med i hennes andning, det är allt för svårt nu i början. Och här hade jag andats med fullkoncentration, det kunde hon ju kläckt ur sig innan passet!
 
Men summa summarum, det var en positiv upplevelse trots illamående och lite för långsamt tempo...

Kommentera

Publiceras ej