Tja bitches! Här sitter jag på fräsiga sudegsbageriet "Söderberg och Sara", smuttar på en apdyr latte och mumsar i mig en croissant, som värsta lyxbloggerskan!
 
Jag kom precis från ett socialnämndsmöte på ett äldreboende i kommunen och ska snart på styrelsemöte för mp, tydligen följt av lite after work. Precis som att jag inte gjorde annat än glassade runt hela dagarna. För att toppa dagen ska det väl ingå rosé som jag ändå inte dricker... Hela paketet liksom. Pga allt detta flängande blir ridning och springande lidande, eller ja det berodde mest på att jag sov för länge och Patrik insisterade på att en hunpromenad gjorde fler lyckliga än en löptur för enbart mig. Jaja, vem är jag att bråka?
 
Jag kom precis på att jag vill gå på falsterbo horseshow, men enda dagen jag kan kan jag inte ( fungerar den meningen?)söndagens invigning hade varit kul och lagom. Eventuellt skulle jag kunna klämma in en dyr dag i slutet av veckan istället, men skulle vilja ha med mig mannen som en kul grej och han kan nog bli svårmotiverad till att betala 400-500:- /person för inträde och ev läktarplats....
 
 
 
I snitt rider jag barbacka en gång i veckan, en del för balansens skull, en del för närheten till hästen och en del för att jag är lat. Den sista delen väger ganska tungt, för det är ganska skönt att hoppa upp i jeans eller joggingbyxor, gympadojjor och slippa sadla. Alla vet ju hur jobbigt det är att byta från stallskor till ridstövlar...
 
Idag vaknade jag med lite huvudvärk och efter promenad med hundarna och regnets intågande fanns ingen ridinspiration alls. Så latmasken tog över och jag hämtade hjälm och halsring (då slapp jag ju att tränsa med), hoppade upp på en blöt häst i hagen och red där i en kvart. Faktiskt första gången på tusen år som jag bara red med halsring, något som defintivt borde införas på veckobasis i samband med barbackaridandet. För det första vill jag säga att det gick bra, ingen blev tappad och vi både svängde och bromsade på kommando. Dock inte med precision nog att rida ett dressyrprogram, men det har vi å andra sidan inte ens med träns på. Att rida utan träns kräver större tillit till mina övriga hjälper, jag lutar mig gärna på handens sista inverkan. Dvs jag får ingen broms utan hand, även om hon svarar på vikt, sänkta hälar och ev röst så behövs allt som oftast det lilla sista i handen. Likaså när jag ska svänga, alla delar måste vara med. Med halsringen kopplar jag bort handen helt, visserligen använder jag lite neckreiningteknik, men inte alls lika mycket handinverkan som med ett huvudlag på.
 
Vi red lite volter, gjorde lite halter, travade på volt och tog en galopp. Allt väldigt sansat. Det är verkligen tacksamt med en bregotthäst i dessa lägena!
 
 
Till en liten tratthund! Penicillin och smärtstillande gav dessutom min glada hund tillbaka😀. Diagnosen var "antagligen insektsbett", öppnade upp bölden och spolade bort allt ondskefullt . Patrik fick dessutom en lång givande pratstund med veterinären, så kan det gå när man är medhjälpare.....
Man kan ana att det är mer fel på fotografen och kameran än det är på motiven om man ser till både Yolo och Twix bildserier....