För var person som kommer och tittar på lägenheten mår jag bättre och bättre. Jag tycker det är fantastiskt kul att träffa dessa okända människor och berätta om mitt boende och sälja lägenheten till dem. Det är lika spännande var gång jag öppnar dörren, vem kommer nu?

Här har varit en flummig snubbe 20+ nånting. Han var chill, vilket var lite tur eftersom jag inte hunnit röja innan han kom hit. Inte så lång visning med honom. Senare kom en asiat som jobbar på sydsvenskan som journalist, astrevlig snubbe som fotade hela lägenheten i en massa olika vinklar. Blev en massa skitsnack och efter honom hade jag inte alls ont i bröstet. En kvart senare började det smyga sig på igen...
Vid sex ringde en av tjejerna som skulle titta. Hon ville komma tidigare och det var väl okej. Vid det laget hade jag sjukt ont i bröstet igen så jag hoppade ner i ett ångande bad med nemi. Cirka 10min senare var jag påklädd igen och någorlunda smärtfri.
Tjejen kom med mamma och pappa och de var supertrevliga allihopa. De har lämnat mig med ett leende.
Jag hoppas att alla får lägenheten...
Vet inte alls vad det är för människor som ska komma ikväll, men det kommer jag väl att märka. Vad konstigt att jag gillar det här så mycket. Men det påminner lite om när jag stod i delikatessbutiken och sålde. Jag älskar att sälja till enskilda människor. Likaså var det kul att träffa valpköpare. Det är bara en bit jag inte gillar och det är telefonkontakter. Det är pestigt. Tack gode gud för mail!
Min dag har varit otroligt lugn, smärtsam med lugn. Inte nog med att benen inte tål någon rörelse överhuvudtaget så började började bröstsmärtorna krypa sig på kring lunch. Och jag blir inte av det, trots en tupplur...

Arbetet har varit otroligt avslappnande får jag säga. Jag har tom fått skrivit matsedel för alla mina veckor. Har inte överansträngt mig om man säger så.

Jag har haft min första lägenhetsvisning och det skall väl dyka upp en fyra fem till idag och två imorgon tror jag. Har ingen koll längre på hur många som ska dyka upp.

En sista bra grej är att jag kan flexa lite på jobbet, tänker nog börja kring sju och sedan sluta halv två. Så får jag mer ut av mina dagar, känns inte helt fel!
Jag vaknade innan klockan ringde imorse, men vad hjälper det om man inte vill gå upp? och vad hjälper det att benen skriker av smärta bara man går några steg så att när man går ser det ut som att man skitit på sig.
Träningsvärken är inte av denna värld, jag tar hissen istället för trapporna. Det säger en hel del. Så Tinys morgonrunda blev lidande, var nog inte ute mer än en kvart...

Om en timme ska jag borsta tänderna och sen sticka till jobbet, kanske borde ändra tiden som jag går upp på? Och egentligen skulle jag kunna sova en halvtimme nu, men det känns rent av dumt.