Det börjar att dra ihop sig mot valtider och kampanjandet har börjat på diverse olika håll. En del partier fokuserar på att försöka smutsa ner andra istället för att lyfta sig själva. En något osmickrande taktik, men det ser de ju inte själva eftersom de lever på att sprida hat och gynnas av den retoriken då deras väljar även dras till denna simpla smutskastning. Denna metodik kräver varken finess eller eftertanke utan det är bara att köra på och kasta skit. I samband med val ska dessutom representanter väljas ut för alla partier, människor som kan vara ett ansikte utåt för sin väljarskara.
 
Jag har blivit tillfrågad om jag vill stå med på listan för kommunfullmäktigevalet och jag har vänt och vridit på det en hel del på sistonde. Samtidigt som jag vill nöja mig med ett par bollar i luften (jobb och häst) så är det svårt att stå vid sidan om. Jag vill ju vara delaktig och göra mer. Nu har det dessutom landat i att jag kommer att stå på första plats på kommunlistan, något jag varken önskat eller valt själv. Utan i ren demokratisk(?) anda har jag blivit tilldelad den platsen. Något jag såklart ska vara stolt över att andra ser mig som en kandidat och företrädare för vår politik i mp. Samtidigt så är det fortfarande så att jag ställer mig frågande till vad andra ser i mig som jag inte kan hitta själv? Och det bär ju en del med sig, jag måste ju kunna förvalta det här förtroendet.
 
Egentligen var jag ju på väg från poltiken, men nu landar jag i något helt annat som kräver ett förnyat engagemang även om det inte är helt självvalt. Men kanske är det bra med en ofrivillig politiker, någon som inte tror sig ha alla svar och som är öppen för intryck från andra håll än sitt egna. För jag är en novis och jag är en pragmatiker och tycker inte om det poltiska spelet. Just därför kan jag kan kanske förändra saker och tillföra ett annorlunda persepektiv? Jag vet inte, vi får se... Ett halvår till val.
 
Vi har begravt min mormor idag, hennes bortgång har inte berört mig allt för mycket då vi har haft en min sagt svag relation. Ceremonin var borgerlig, precis som morfars, något som jag ser som det enda rätta viset att bli avtackad på om man inte utövar någon tro. Att blanda in gud enbart vid födsel, giftermål och död är för mig ett stort mysterium och direkt ologiskt. Ceremonin var fylld av musik, små stycken om mormor och enstaka dikter. Minnessaker vid kistan och blomsterarrangemang skapade i hennes anda. För säga vad man vill om vår relation och mormor så var det en kvinna som inte var som andra. Otroligt skarpt sinne för stil och mode, envis och kunskapstörstande. Det var en stor sorg som sköljde över mig under cermonin, men ingen sorg för att hon var borta.
 
Vad var det för sorg då?  För mig är det en stor sorg att jag inte har någon vidare relation med den sidan av min familj och att jag inte kände mormor eller morfar på riktigt. Jag vet inte vad som är hönan och vad som är ägget, för jag kunde ju i vuxen ålder sträckt ut min hand. Men det gjorde jag aldrig, kanske var det redan för sent då, att viljan till en relation sopades bort som barn?
 
Att komma in i deras hus efter ceremonin var som att kastas tillbaka i tiden, där har aldrig hänt något. På ett positivt vis, fortfarande lika träffsäker inredning i skön retrostil och trots gammal inredning så känns allt fräscht. Jag hade velat ha en massa minnen från mina morföräldrar, men nu är det inte så. De få minnen jag har återkopplas starkt till huset de bodde i och fysiska ting, möblerna som fanns i huset och så den där smått odrägliga övertygelsen att något är rätt eller fel och behovet av att dela med sig av detta. Den där övertygelsen finns starkt i generna kan jag säga, så det är ett minne vi aldrig kan bli fria från.
 
 
 
 
Hästarna: Jag kan nog kalla den här veckan lite vårkickoff. Det har varit flera konditionspass på Gill, bland annat långtur i skogen idag i världens vårvärme. I onsdags fick hon tänderna kollade och lite fixade, men de var fina trots att det var två år sedan sist. Hon blev även vaccinerad och jag gjorde träckprov på de stora. Vilket resulterade i avmaskning igår för båda även om det bara var Yolo som hade positivt resultatoch då passade jag även på att rädda hagarna efter alla snö som tyngt ner tråden. Så nu är vi både vår och tävlingsredo om man bortser från träningsmängden inför tävlingen på lördag... Veckans wow var att jag tog med mig Yolo som handhäst på riktig tur! Hon var en darlig, rätt på i början så jag var glad över kapsonen. Enda "incidenten" var två rejäla bocksprång. Patrik var med som livlina men han behövdes aldrig och ska vi fråga honom så var där två incidenter, eftersom Yolo ställde sig på hans fot innan turen...
 
Livet: Mycket att fundera på, ett beslut att ta kring politik och lite lösa ändar jobbmässigt. Men i fredags lyxade vi till det med mat på saltan och därefter spa. Halva priset på vår behandling så det kändes som ett klipp! Patrik var kanske inte lika imponerad över tanken att gå på spa, men ibland får även han offra sig =P Igår hängde vi med min examensarbetskompis och hennes man. Vi bjöd på middag och hade en himla trevlig kväll! Gjorde asgoda vårrullar som vi åt med lax, ris och bakad spetskål.
 
Dagen: Förutom att jag avslutade dagen med långtur i skogen så har vi haft vår första lunch ute i solen och så har vi ägnat hela dagen åt trädgårdsbestyr. 20 äppelträd är ympade, 9 sorter! Patrik skar sig i handen på andra trädet, men sen gick det helt smärtfritt med gott lagarbete. Jag snurrade gummiband och skrev namnlappar och Patrik karvade och vaxade. Så om ett år ska dessa planteras ut... om de överlever... tålamod!
När det var klart beskar jag vårt stora äppelträd och Patrik försökte fräsa mellan bärbuskarna, vilket egentligen mest bestod av att laga jordfräsen... 🤣