Kan vara så att jag är för stursk nu?
Det brukar bita mig i rumpan som man så fint säger.
 
Har just nu ingen vän i min kärlek, men förhoppningsvis är kärleken kvar.
 
Relationer är så brutalt knepigt, jag gillar att tycka och jag gillar att säga vad jag tycker. Det är jobbigt om man då måste censurera sig själv inför den man står närmast. Men samtidigt måste man nog vara två om att vara öppen och att bara stänga inne saker passar mig inte alls. Det gör mig deprimerad. Jag har inget emot att bråka, jag kan ju rent av tycka att det är kul. Livar upp tillvaron.
Då går det inte så bra om ens bråkpartner inte gillar att bråka.
 
Ingen är felfri, men alla är fantastiska. På något vis.
 
Jodå så att.... mycket som händer nu som sagt.
Januari har rullat på i ett jäkla vänster. Vad hände? Från att ha varit långt nere i skorna så är jag nu starkare än någonsin. Inte ett uns ostabilitet i mig själv. Ser på framtiden med tillförsikt utan att hysteriskt jaga jobb eller annan flykt.
Det är riktigt bra när det är bra. Ser till och med fram emot att sätta igång Bunnie igen. Pilgrim åker på lördag som det ser ut idag, min bil blir troligtvis bortbytt till en liten svart. Vad vi ska göra med den lilla svarta har jag ingen aning om, men det märker vi. Jag har snö långt upp staketen, men jag bryr mig inte. Rycker på axlarna och tänker att eventuella trasiga stolpar får vi lösa när snön är borta.
Kanske blir man lyckligare när det inte regnar?
 
Just nu måste jag dock coola ner mina projekt lite. Fokusera på att få igång häst och börja träna regelbundet. Sen får vi se vart det bär oss. Mina söta gamla tanthäst.
Verkligen jag gör det. Supermysigt att vara ute och köra i, hundarna är rena, hästarna är rena. Men något som inte är supermysigt är när man har en bil som bara glider rundor. Patriks saab som jag kör är horribel. Och idag lyckas jag minsann köra fast på gårdsplanen när jag ska köra till så att jag står bra för morgondagen. Där jag har fastnat är där ca tio centimeter pudersnö.
Det är ju helt jävla magiskt.
 
Jag har kört på riktigt dåliga vägar de senaste åren, men aldrig fastnat själv. Och nu sitter jag fast, hemma, på gårdsplanen. Kräkbil,
 
Annars är livet bra, skulle till Malmö för KBT, men kände att vädret inte manade till tågåkning. Framförallt inte om jag ville komma hem i någorlunda vettig tid.
 
Elektrikern är färdig här hemma, det känns glädjande. Nu ska jag bara vänta på den där räkningen....