Någonstans här och nu ska jag vända på den där känslan av lojhet och missnöje som sommaren har gett mig. Jag ska tagga till inför det nya jobbet och trots ökad pendling se alla fördelar med den här typen av tjänst där jag ska få möjlighet att utveckla min ledarskapsförmåga. Att jag dessutom redan nu när jag fått anställningsvtalet kan känna att det är en seriös arbetsgivare gör att jag kan börja andas lite lättare. Missförstå mig inte här, jag kommer självklart ha ångest i början över att jag kommer att misslyckas, det är ju ändå sån jag är. Men jag kan ändå känna en stark tillförsikt till att jag kommer få rätt verktyg för att göra ett gott arbete och det betyder massor för min smått autistiska hjärna.
 
Med den här känslan var det med lätthet jag joggade min runda idag och jag kunde verkligen tro på mig själv när jag kom överens med mig själv att det nu är dags att börja springa 2 ggr/v igen och öka distanserna. Kanske kan jag vara så pass seriös att jag siktar på ännu ett Göteborgsvarv, faktiskt inte alls omöjligt!
 
Jag har dessutom köpt två par byxor idag så det får ju ses som en stor seger för min något fattiga garderob! Mina enda jeans hade ännu en gång slitits sönder av mina något för fylliga lår. Vi kan nog påstå att stillasittande jobb, hästfrånvaro och löpapati sätter sina spår på kroppen under sommaren, det är ju inte så att ett kosekvent intag av kakor och choklad drar ner fettmassan på kroppen :P Jaja, det går över. Eller så gör det inte det, men röra på mig mer måste jag för lathet är inte något att förespråka för att bibehålla en god hälsa!
Det är faktiskt så att jag sagt upp mig från korvfabriken och ska om en månad börja som arbetsledare på ett förhoppningsvis mer välorganiserat företag. Korvfabriken var kanske lite too much och även om de har försökt förhandla med mig för att få mig att stanna kvar och lovat dyrt och heligt att allt ska bli bättre så skulle det nog fasen kräva ett smärre mirakel om det skulle bli bra nog för att inbjuda till fortsatt arbete. Vilket är synd, arbetstider, pendling och kollegor gör att jag inte vill lämna. En del arbetsuppgifter och ledning gör att jag inte vill vara kvar... Ska jag vara ärlig har jag lite svårt att förlika mig med just korvbiten...
 
Men det kommer att bli en händelsrik sista månad det är jag helt övertygad om och idag blev det en lång dag på arbetet innan jag kom hem för att kunna pausa en kort stund innan träning. När jag ändå hade kopplat släpen passade jag på att testa att lasta Yolo, det var ett tag sedan så jag hade inte några större förväntningar. Det visade sig att det var helt oproblematisk att lasta, underbara lilla häst! Så pass bra att jag även kunde skicka in henne till en spann med mat, första gången det gick!
 
Efteråt lastade jag Gill och åkte den behagliga sträckan på tio minuter för att träna WE, denna gången var jag inte bortglömd. Vi la fokus på att rida övergångar och då framförallt i paralellslalom och tre tunnor. Det är såååå jävla svårt och Gill blev så himla trött. Och så fort hon blir trött tappar jag sugen för jag vill inte tvinga. Och idag skulle hon dessutom vara lite "tittig" så i sista paralellslalomen för dagen fick jag sätta ner foten ordentligt och sluta tycka synd om henne och begära mer. Poletten trillade ner lite där. Men när vi tränar så här svåra saker låser hon sig lätt och tappar framåtbjudningen helt, jäkligt svårt att rida ur det. Men i det stora hela gjorde vi ett bra pass och vi var båda rejält svettiga efteråt. Nu har jag ännu mer att träna på inför tävlingen. PUH!
Malin Nilssons foto.
Malin Nilssons foto.
Malin Nilssons foto.
 
Igår skrev jag ett inlägg om att det var sista dagen i mjölkfabriken och att det har varit en väldigt utvecklande tid för mig. Nämnde även att det var så kul att flera av arbetsledarna tyckte det var synd att jag inte tänkt komma tillbaka (vad jag vet). Avslutade inlägget med att referera gårdagens tidtur som gick på stubb med kondition som tema. Där berömde jag Gill för att vara nära att göra bra enkla byten och att flygande byten inte längre ses som en omöjlighet. Jag var även väldigt glad över Yolo som kom i full galopp när jag skulle titta till ungisarna, troligtvis mest för att hon var hungrig och ville ha lite mys, men iaf.
 
Självklart skrev jag allt detta lite mer utvecklat. Tydligen var inte jag så pass vaken att jag lyckades trycka på publicera och nu är då texten borta. Så kan det gå.
 
Idag lägger vi plåt i åskväder, inte ett dugg ultimat. Men trots regnpauser så är hel sida plåt uppe nu och det blir svinsnyggt!