Det är inte mycket ordning med mig nuförtiden, de timmarna jag inte jobbar på mina jobb eller med stallet ligger jag mest i sängen och läser eller slösurfar. Jag känner mig så tokigt försoffad speciellt eftersom minst ett av mina jobb är totalt stillasittande. Dessutom rider jag inte heller så jag är inte helt ute och cyklar när jag säger att min kropp tappat en del spänst de senaste två månaderna. Och att sluta springa innebär bara att jag blir mindre och mindre sugen på att ta på mig löparskorna för var dag som går. Så när jag då tog mod till mig efter en sen middag springa en kort runda med hundarna var det bara pga dåligt samvete.
 
Det "märkliga" med det är att det var både skönt att springa i min långsamma latistakt (hjälper att vädret är otroligt löpvänligt) och när jag kom hem så känns livet en gnutta lättare. Varför sätter man upp sådana hinder för sig själv? Bara en kvart jogging kan göra underverk, speciellt om man gör det regelbundet ;)
Det är tunga regndroppar som slår mot marken, det regnar faktiskt helt tokigt mycket och har gjort så till och från hela eftermiddagen och kvällen. Dock hade vi räknat med regn redan innan på dagen så sovmorgon var inplanerad och Patrik skulle laga trasiga bilar samtidigt som jag skulle hälsa på Gill och rida henne en stund. Hon hade dragit av sig en baksko så det var ju inte så jäkla kalas. Men tydligen kommer deras hovslagare ut i vecakn så det löser sig då.
Jag red ändå ett pass i en knölig ridbana, förutom att hon kändes stark och tung i munnen var hon ganska fin. Känns som att hon är mer handriden än hon brukar vara, men det är snart dags att ta hem henne igen så då får vi ändra på det igen! Jag är helt för lite stöd i handen, men det får aldrig vara att jag ska behöva ta ett starkt stöd i handen, då är vi ute och cyklar.
 
Retsen av dagen har ägnats åt sconesback, tunnbrödsbak, bokläsning och middagsätning med bror och familj. Fanns även en plan på att flytta hem ungisarna, men den verkar inte bli av. Så imorgon får de nog komma hem och äta här istället. Yolo behöver egentligen ingen mat för hon är ju en tjockis, men grannen är lite mer nervös över foderstatusen... Yolo är verkligen exakt som sin mamma, tjocksmock! Gill är å andra sidan smal i år, eftersom hon går på nästan inget gräs alls, det är alltså lösningen!

Varmt och tungt! Kransen gjuts idag vilket i princip betyder att stallbyggnaden är färdig för takstolar. Dock återstår carport och gödselplatta innan vi landat i takbygge!