Fem dagar sedan förra helgen och vad som kändes som världens sämsta helg. Så är det ju ibland, men har man blivit tillräckligt tjurig så vänder det uppåt igen. Därför har veckan varit fullt acceptabel, såväl med arbete och fikamängd...
 
Största bedriften har varit att jag satt ihop mitt livs första IKEA-skåp. Sjukt nöjd med mig själv, skulle lätta kunna göra fler nu när jag kommit över rädslan. Blev dessutom helt outstanding där det placerades på jobbet.
 
Nu är det ju helg och det innebär faktiskt att det inte blir något stallbygge för min del. Imorgon jobbar jag hela dagen, på kvällen ska vi hänga på O'learys och på söndag åker vi in till Malmö för lite museumbesök. Det känns som semester trots att jag ska jobba.
Enda minuset är att det inte blir något havsbesök med Gill, men jag har bokat in oss på WE-träning i början av mars så senast 1 feb drar vi igång vårträningen och igångsättning! Sjukt pepp inför det, men tror att halva februari kommer ägnas åt barbackaridning i skritt och arbete på töm... Sen åker skorna på igen på henne så vi kan ut och göra lite "roadwork"
Jag är i ett läge där jag bara vill gå och gömma mig under ett täcke och aldrig mer komma fram. Kan eventuellt omvärdera detta fram till våren. Men den här tunga känslan som har funnits med mig ända sedan förra våren verkar liksom inte riktigt släppa. När jag då känner att jag börjar hata att varje helg går ut på att bygga stall (som dessutom är till mig) och arbetsdagarna blir för tunga  i veckorna och jag inte hittar något andrum (fast jag latar mig). Ja då blir allt bara så onödigt besvärligt. Alla val är mina och jag kan bara skylla mig själv, ja förutom den där lila detaljen med stallbygge mitt i vintern.
Jag skulle bara vilja pausa skiten, vi blev ju ändå inte färdiga till deadline, dvs efter sommarbetet. Och det är ju för övrigt bara jävligt kallt och tråkigt ute nu. Och i ärlighetens namn är det väl ingen lysande idé att putsa stallväggar i minus? Men ändå gör Patrik och hans pappa det. Ingen har bett det dem, men varje helg kör de en arbetshelg, inte ens jul och nyår stoppade dem. Och jag vill bara skrika SLUTAAA! Men det kan jag inte göra, så otacksam jag är. De bygger ju mitt stall. De är ju alldeles fantastiska.
Och jag vill  bara gråta.
 
Och helg efter helg försvinner och inget känns kul. Otacksamma skitMalin.
 
Putsa i minus ungefär lika genomtänkt som att rida på stranden idag, men ändå gjorde jag det.
Svinkallt det med.
I samband med att vi smällde den målade stallinredningen på plats förra helgen insåg byggherrarna här hemma att våra murade boxfronter nog inte skulle stå pall kliande hästrumpor. Speciellt inte då dessa inte skulle putsas mot inredningen utan skulle lämnas med lite lite luftspalt. Så i söndags togs stora borren fram och hål för armering borrades genom blocken och ner i plattan... I dag gjöts armering in i dem. Nu flyttar ingen på dem...
 
 
Vi har handlat virke idag till mellanväggar och hastigt och lustigt bestämt oss för att dessa ska målas med "roslagsmahogny". Dvs linolja, tjära och terpentin. Ska bli väldigt spännande att se hur resultatet blir, men det ska vara det mest hästvänliga sättet att behandla dem på och samtidigt få lite pigment.
 
 
Så nu står stallinredningen på plats, inpackad i plast och bara väntar på puts och jag har hela garaget fyllt med virke till dörrar och fönsterluckor. En del är målat, en del är ihopsatt en del är halvmålat... Mellanväggarna får nog vänta någon vecka med behandling kan jag känna.