En strålande fin dag. Fågelkvitter och solsken. Så pass lite illamående att jag vågat mig på kaffe idag. Spenderat hela morgonen med bodil och frukostbordet. Massa prat, prat och prat. Det är trevligt.

Har fyra dagars arbete nästa vecka, inte i skånes fagerghult som jag har lagt ner helt, men i Markaryd med omnejd. Tre dagar på samma ställe. Det är riktigt bra. Känns mycket bättre med timvik, inte alls lika mycket press på att jag måste. Jag kan ta varje dag som den kommer, inga problem.
Det är grått och småregnigt ute. Har precis varit vid havet med damphunden och snorky. Tuss uppskattade det enormt mycket och fast att han har studsat runt som en gummiboll ute så har han energi över här inne med. Jag är inte säker på att Tiny uppskattar det, hon ser direkt förnärmad ut om jag får säga det själv.

Jag mår fortfarande illa. Antar att tabletterna är skyldiga. Det ska tydligen gå över efter ett tag så det är i vart fall bra.
Inkvarterad hos fadern efter en underlig dag. Är numera inskriven bland resten av statistiken.  Efter många års propaganda ger jag med mig. Jag måste testa en annan väg än självhjälp. Låt kemikalierna tala, låt de leda mig, ta min hand och få mig att öppna ögonen.
Men är fullkomligt vettskrämd, är livrädd för vad det ska göra med mig, vad det ska göra med min hjärna och min kropp. Tanken på att det antagligen kommer bli värre innan det blir bättre känns direkt oroväckande. Ska jag klara av det?
Jag är illamående som en gnu och har varit det sedan några timmar tillbaka. Är det tabletternas verkan? Vad är verklighet nu? Kan jag skylla allt framöver på mina tabletter?
Jag vet inte alls. Det är som vanligt med andra ord.

Nästa vecka ska de dessutom ta mitt blod, studera det noga, se om jag är en alien eller inte. Jag vet inte svaret.


Jag ska inte sova bredvid min farbror inatt, det känns tomt.  Jag är glad för att han inte rymmer ifrån mig nu, att han stannar kvar hos mig och ger mig en kram när jag behöver det. Jag tycker synd om honom, det var inte meningen att jag skulle gå bananas på honom. Inte alls meningen.