För tre veckor sedan satt jag här, sjuk från jobbet pga migrän. Idag sitter jag här igen. Men för något som jag trodde var vanlig huvudvärk som urartade till kräkmaraton.
Från sju igår kväll till fyra imorse, en gång i timmen för att kunna sova en timme. Mycket charmigt. Uppenbarligen var det inte lämpligt att gå och jobba då. Nu har jag varit kräkfri sedan fyra, har precis provat att dricka lite nyponsoppa. Och det känns som att jag kan få behålla den.
Jag har ont i kroppen, den mår inte alls bra av att vara stillaliggande så här länge.
 
Igår hände något fantastiskt förresten. Jag såg färdigt my name is khan och jag satt på Moses. Han var väldigt snäll när jag klumpigt klättrade upp på honom. Skrittade några varv på volten, där han mest undrade vad jag ville. Äntligen, 8 (?) månader senare.
Min Patrik, han fixar ett glas till ena lyktan, ignorerar att dimljusen inte fungerar och "trycker" på stötfångaren. Allt till en mininal kostnad. Sedan fungerar min bil igen. Det är magi. Han är magi.

Ska börja skriva dikter till honom eller något. Eller bara spara detta så att jag kan läsa sådana här blogginlägg de gånger jag är på ett jävligt humör och han inte kan göra något rätt enligt min bok.
 
Imorgon är jag ledig, då ska Moses sadlas på. Kanske sitta upp liteee?
Igår fyndade jag strykbräda och vinglas hos pappa och sedan vinglas hos Patriks syster. Allt till ett mycket förmånligt pris. Gratis.
Så nu står jag här med två uppsättningar vinglas, 12 av varje. Plus mina gamla vinglas, 13 stycken. Men inga whiskeyglas eller cognacskupor. Tur vin är gott.
 
Det högra är från pappas samling. Båda två mycket dukningsvänliga glas.
 
För lite mer än ett år sedan höll jag i glas som liknade det vänstra på en loppis, var då lite sugen på att köpa dem för att ha roliga glas som inte alla andra har. Men ville inte köpa något bara för att det var fint i min dåvarande ekonimiska situation. Ibland räcker det att man väntar lite...