Huh, jag är en liten påse galenskap igen. Inte så att jag är ledsen eller så, men smått neurotisk. Och innan någon säger något, Ja jag vet att jag valt det här själv. Jag kunde sagt nej till Emil, men detta är lite av en milstolpe jag måste ta mig förbi. Mycket för att bli säker på min framtid med Patricia, kvinnan i mitt liv;)
 
 
Okej, här finns inte tid för småprat, ikväll är det middag ute för Patriks pappa, imorgon är det Ringsjön runt med Patriks päron och på kvällen är det grisfest med min älskade Annemi. Utan Patrik.
 
För att sammanfatta min inflytt så har jag tagit tre bilder, två föreställer väggkonsten som finns i mitt nya boende, en föreställer ett försök till att vara snäll. Och i ärlighetens namn, han har städat undan jävligt bra där hemma. Det får jag ge honom...
 
   
* Blir man efter att ha varit lite för ärlig till slut bjuden på "fest" som vi inte själv fixar. I måndags var hela kostenheten i beddinge för musikquiz och mat. Verkligen trevligt.
 
* Sätter cheferna upp tidningsurklipp för att öka "arbetsmoralen", som sedan personlen ritar på. I det här fallet är det nog en av de äldsta anställda som använt sig av sina talanger...
 
* Bakar jag grönt bröd till barnen, med spenat i. Det var verkligen en höjdare. Faktiskt.
 
   
 
 
Ett roligt tillägg i livet är att min spis kommer bli permanent lagad gratis. Inte mer än rätt, men vad är rätt idag?
Två tråkiga tillägg är att veterinären är långsam med intyg till Moses och att det bara är två nätter till innan jag blir boende hos Patrik. Något jag verkligen inte ser fram emot. Ja jag är känslig.
 
 
 Man kan ju undra om jag dött. Med min hängivna läsarskara (Emma, Helena, Mamma) känner jag ett visst tryck att uppdatera någorlunda regelbundet. Och helt ärligt kommer det trycket även från mig själv, det ger mig stor tillfredställelse att skriva, även om det handlar om så triviala saker som att dammsuga.
 
Nu har en hel helg förflutit, tid spenderad i Danmark med min mor hos min moster och morbror. Tiden med min mor driver mig till vansinne, det röks och dricks vin. Inga större krav på tillvaron, något som inte alls passar mitt överstrukturerade liv. Visst gillar jag att ligga på soffan, men det ska vara MIN soffa, hemma. Tidsoptimisten i henna där vi gör så lite som möjligt men pressar in saker på så kort tid som möjligt stressar ihjäl mig. Att sedan inte själv få bestämma över tid och rum, ja det förstår ju vem som helst att det är lika med döden för mig.
Om man bortser från min hysteri så är Taarbaek lite av en dröm för mig. Med havet glittrande alternativt piskande i ansiktet bara man stiger ut på balkongen är Mosters hus en utopi. De vackra trägolven, den sparsamma möbleringen och takhöjden får mig att drömma mig bort och leta inom mig efter nya saker.
De bor i ett hus man författar böcker i, eller målar tavlor. Precis som morbror gör.
 
     
"frokost" på balkong 2,       Ludwig,                  Ludwig,         Balkong 1
 
Något annat som lockar mig hem till moster är Katinka, Windys syster och Ludwig, Snurres son. Katinka framförallt är en personlighet som ger mig Tinyvibbar, hon kastar mig in i känslan av att ha min fina lilla hund hos mig igen.
 
En av Danmarksvistelsens höjdpunkter förutom den goda maten och utsikten var en enorm inhägnad hundpark där alla hundar och hundägare gick i fullkomlig harmoni med varandra. Där skulle jag haft med mina dårar, de hade vänt upp och ner på stället på ett par minuter. Men ack vad kul de skulle haft.
 
På vägen hem från Danmark ramlade vi in en snabbis hos Mormor och Morfar, där har jag inte varit på många år men det är precis som jag minns det. Precis så magiskt nu som då.
 
Precis som det inte var nog med detta så var det morsdag i söndags av någon anledning, så jag var hemma i Rögla tio i fem, klockan sex var vi på Marinan i Ystad för middag. Halv nio var jag i Skårby för fika med Patriks familj. Vilken jäkla helg säger jag bara.
 
 
På Marinan bad jag Patrik ta en bild på min outfit jag fått av moster. Då dyker en pojke upp och jag varnade Patrik så att han inte skulle komma med. Slutade istället med att han ställde sig bredvid mig, helt naturligt i hans värld... =) Han tom stannade och tittade på bilden efteråt med mig.