Det är inte några jättekuliga saker jag har att tillföra. Är fortfarande i full gång med Transportstyrelse och Kronofogde. Det är lättare sagt än gjort då Kronofogden inte är något vidare bra på att ge tydliga direktiv och Transportstyrelsen drog nu fram kortet "Det är DIN skyldighet att se till att skatten blir betald på dina fordon". Jag håller med dem, det gör jag. Men ska jag då se till att hålla koll på om där kommer några nya skatter helt plötsligt. Helst då en gång i månaden så att det inte hinner gå till Kronofogden?
 
Förtvivlad blir man.
 
Jag är så pass less på det att jag skiter i att gå på kvällskurs idag.
 
Och det är ju inget vidare kul med Affe. Så vad är då kul?
Jobbet är kul, hundarna är söta, min man är ganska pussvänlig för det mesta(Även om han sticks ibland), det ska bli spännande att sälja hus och jag ska sitta med i styrelsen för Miljöpartiet.
Se där, massa kul i mitt liv ju :D
Hurra!!
Gäsp!
 
Hästarna åkte ut i vanlig tid, innan sju gammal tid. Innan åtta i sommartid. Det regnade tunga blöta droppar på fönsterblecket och med det rytmiska ljudet i bakgrunden bestämde jag mig för att ligga i sängen lite till. Ja faktiskt så pass länge att jag vaknade nästa gång tjugo över tio. Inte vidare hurtigt. Gick dessutom och la mig tio igår kväll...
 
Idag åt jag frukost ihop med Skavlan och Jimmie Åkesson, Jimmie såg ungefär lika trött ut som jag kände mig. Ingen vidare karisma. Jag har hört en del SD-anhängare rasa över Skavlans grova påhopp och hans opfroffsiga beteende så jag var såklart tvungen att se programmet. Och visst ställdes det frågor som kunde vara lite obekväma för Jimmie, men faktiskt låg det mest fokus kring Jimmies sjukdom och hans väg tillbaka. Och det jag tog till mig allra mest var att partiet inte välkomnade människor som kallade invandrare för parasiter och att partiet tog avstånd från alla rasistiska åsikter.
Detta var han väldigt tydlig med, jag undrar om hans väljare tog till sig det? Eller de kommer fortfarande att dela rasistiska inlägg i mitt FB-flöde. För ska sanningen fram så är jag ohyggligt trött på all dum-propaganda som sprids av flertalet av mina släktingar och en del bekanta.
Så ni SD-anhängare, ja ni som bor i Sjöbo, Bromölla, Ystad och överallt där det finns människor i hus, lyssnade ni på Jimmie? Tog ni till er att han inte vill att ni ska vara rasister? Eller ni tror på fullt allvar fortfarande att ni inte är rasister? Ni som spottar på tiggare? Ni som inte ser människan bakom syrierna på flykt? Ni som har det för bra men ändå gnäller om hur synd det är om er för en invandrare tar era jobb, fast denne inte kan språket, kulturen eller något annat?
"Ert" parti accepterar inte rasistiska åsikter. Då får ni vända er till andra partier. För SD vill vara rumsrent, utan snorungar som ritar hakkors eller människor som sitter och kräker över tiggare medan de röker sin cigg och dricker sitt kaffe i ett varmt kök.
 
Jaja. Nog om det.
 
Igår åt jag en pizza med min far och min bror ja och några andra "käringar" jag har i min närhet. Så jag fick gjort något annat än bara vilat middag och pillat mig i naveln. Det var tur, för annars hade jag varit ohyggligt bitter idag.
Något jag är exceptionell på och som jag gör alldeles utan skruppler är trädbeskärning. Jag skäms inte ett dugg hur jävligt det än blir. Utan snarare blir jag lyckligare ju med grenar jag kan fimpa. Mammas trädgård är kanske inte av de mest välordnade sorterna. Snarare så att hon har något djungeltema. Bland annat finns där ett äppelträd som är överdimensionerat för tomten. Detta stackars träd har jag gått loss på så länge hon har bott där, ofta har det blivit med två års mellanrum.
Konstigt nog återhämtar det sig alltid och blir stort som aldrig för.
Idag var det då dags igen, ganska fort konstaterade jag att en grenklippare var för svagt så en såg fick lånas in från en snäll granne för att kunna fimpa hela toppen.
Dagsformen på trädet är inte allt för vackert, men det är iaf lite mer rymd i den här mikroskpiska trädgården och jag tänker att när löven utvecklas kommer det se helt okej ut (eller?)...
 
Innan jag åkte för att mörda mammas träd så tömkörde jag Affe och tittade på ridlektion för min elev. Skönt att slippa att hålla i det själv. Under lektionoen pratade jag med en av mammorna och vi jämförde hästöden lite, hon sa att de senaste 25 åren hade hon inte haft en enda ridbar häst till sig själv. Nyligen fick hon ta bort en femåring pga skador som yttrade sig lite som Affes beteende. Så det känns väl inget vidare positivt.
I den bästa av världar så har Affe någon skada, men som är behandlingsbar! Är där ingen skada är hon bara knäpp att rida och det är ju inte överdrivet kul det heller.
 
Och nu väntar jag bara ut dagen och känner mig mer och med desperat över tanken att inte göra något alls ikväll. Även om huvudvärken jag vaknade med i morse kanske är av den åsikten att jag mår bra av ännu en hemmakväll efter en intensiv vecka...