Det var det..... 2016 swishade förbi och jag undrar lite om det var bra. Nu väntar mycket liten nyårsmiddag!


En sådan där dag som aldrig riktigt verkar lossna har jag idag. Trots att jag gick upp två timmar senare än när jag ska jobba kändes det skittidigt, skolarbetet som jag spenderade förmiddagen på gick an, men kändes väl inte hundra. Handlade till morgondagens middag på vägen hem och nyårsinspirationen är väl inte riktigt där om man säger så.
Lunchen hemma var ganska god iaf och och Gill var relativt ren för att ha rullat sig (tydligen är hagen rullningsbar igen) så det var inte allt för besvärligt att få henne iordning för träningen. jag lastade och sen körde jag. Eller rättare sagt jag försökte köra... bromsarna hade låst sig på två däck. Försökte backa lite, stenfast, körde framåt och lite runt och fick loss ett av de låsta däcken. Tänkte att det skulle gå att få loss det sista däcket om jag jag kom upp på asfalt. Istället för att köra upp på stora vägen så körde jag över på en mindre asfaltsväg och visst fick jag loss bromsen. Men hundra meter senare smällde däcket istället! Går inte riktigt att beskriva hur glad jag är för boggi i det läget! I en perfekt värld hade jag dock satt igång och bytt det där däcket. Trots att jag var ute i god tid tror jag inte heller att jag hade hunnit byta däck och komma i tid till täningen. Nu är det inte en perfekt värld och skulle jag inte börja gråta där och då så valde jag istället att lasta ur och rida hem Gill. När hon var inkvarterad i hagen tog jag med mig hundarna och gick och hämtade transporten en knapp kilometer bort. Körde den hem, det får man kanske inte, men orka bry sig kände jag lite =/ Det är alltså andra träningen jag missat på en vecka. Sjukt dåligt årsavslut. Funderade på att ta en träning för en helt annan tränare på måndag, men insåg att hon kostar 600:- plus ridshuavgift så det får fasen vara.
 
Kände när allt hände att det bara var att rycka på axlarna, men nu när jag sitter här och begrundar alla misslyckande kan jag inte låta bli att känna mig lite bitter. Lite bitter för att vi inte har någon plats att förvara hö på så hästtransporten har fått vara förråd i mer än en månad. Stillastående hästtransporter tenderar att ge låsta bromsar =(
Igår var jag bitter över exakt samma sak, fast gällande halm och hästarnas fullkomliga slöseri av halm. Förra året gick det hur bra som helst att ha en halmbal stående i boxen och strö av den samtidigt som de hade något att plocka med. I år går det inte alls, de pulveriserar balen på några dagar. Jag vet inte om den är extra god eller Yolo kanske är extra nyfiken, men något är det. För att då kanske spara balen en liten extra stund och inte ha en halmbädd på en meter kom jag på att jag kunde bygga en fålla till den. Så när jag fick en bal igår hade jag ritningen i huvudet, det jag inte hade räknat med var att jag skulle få en rundbal där nätet gått sönder. Eftersom vi måste rulla in balen i boxen så är en onätad bal rätt omständig och tappar all halm under transporten, dvs hälften så stor när den väl kommer in i boxen. Dvs inget halmsparande direkt denna gången heller. De enda som var glada över all halm som ramlade loss var hundarna. De hade fullt sjå att busa i den fina halmen.
 
Så nu önskar jag mig ett hö och halmförråd, är det för mycket begärt? Problematiken när man inte bor på "sitt eget" ställe och man måste ha överseende med ens partners bil och skrotsamlande.
 
Inte min kompis idag...
 
Löpsuget fanns inte där idag riktigt, trots hög luft och fint väder. Men skulle jag hålla min ordning i veckorna så var det idag det gällde, speciellt eftersom jag planerat in Gills motion efter löpningen. Dvs kort träning för Gill för att hinna springa innan det blev mörkt. Gill blev longerad och idag var marken så pass bra att vi kunde träna bommar i mer än skritt och dessutom hoppa på lina. Bra gymnastik för den lilla hästen! Är så nöjd med hur hon bär sig på lina större delen av tiden. Hon söker sig framåt och neråt och har en god balans trots longering i enbart grimma. Allt arbete på töm och alla longerinsgpass med bommar har nog börjat att betala sig!
 
För att övertala mig själv att springa tog jag med hundarna ut, dvs en ursäkt att springa lugnt och fint. S.k mysjogg. Der var så pass skönt när jag väl kom ut att vi mysjoggade hela 9 km, då joggar vi så att jag blir varm men inte flåsig. Pulsen får gå upp lite i uppförsbackar, men annars ska den hålla sig behaglig. Det som slog mig var att om jag håller det här tempot bör inte 1,5 mil var några porblem, kanske inte heller 2 mil. Det känns riktigt bra!
 
Vad som inte kändes helt bra var att det hann att bli mörkt eftersom jag sprang länge än tänkt, visserligen hade vi reflexer, men vid femsnåret är man inte så jävla tuff på våra småvägar med två hundar och massa bilmöten. Det blir ganska många bilmöten vid den tiden. En annan miss var att jag blev tvungen att springa över E-65, inte helt ultimat tid för det heller, en del bilar där med... Men efter lite väntan på en lucka kunde vi ta oss över säkert!
 
Windy lägger sig i duschen i bland, kan undra om det är för att hon vill duscha. Har dock svårt att se det sambandet... Det är väl helt enkelt bara mjukt och skönt där inne...