Rimligt:

Ridbana (ca 100')
Solceller på stalltak (ca 200')
B-korts hästlabil (100-200')

Orimligt (?):
Ridhus med solceller  (1,5-2milj)

Ja men då så, det här är det jag har att jobba mot. Kanske en grusad galoppbana med? Eller iaf en preppad gräsbana..

Mitt i söndageftermiddagen fick jag en idé, jag är inte helt säker var jag fick den ifrån men iaf så poppade namnet Charlotte Almö upp i huvudet. Charlotte håller träningar i bla ryttarpilates och faktiskt så är det så att hon håller en kurs i vanlig pilates bara 1 mil från mig. Denna kurs är på tjugo veckor och är varje söndag med start i början av januari, jag hade således missat två gånger och efter lite velande så betalade jag in för tio gånger och åkte dit. Att träna en söndag kl 19 är kanske inte helt ultimat, eller så är det helt ultimat då man får ett bra avslut på veckan.
 
Sist jag tränade något liknande så var det Yogalates på gymmet för typ 3 år sedan, då blev jag bara arg över att det var så långsamt och jag så osmidig. Har även ett minne från min första WE-kurs där jag fick testa på feldenkraisövingar. Den typen av avslappning fick mig att kräka och framkallade migrän....
 
Så när jag halvvägs in i passet igår blev rejält illamående så kom det inte som en chock, märk nu väl att jag inte mådde illa av någon ansträning. För det hela vara väldigt stillsamt utan det är snarare så att saker frigörs i min kropp, spänningar osv vilket får mig att må dåligt. Även om jag latar mig mycket så slappnar jag sällan av. Med andra ord så behöver jag den här typen av träning jättejättemycket!
 
Efter passet frågade Charlotte mig om det gått bra och så sa hon att jag inte skulle tänka på att följa med i hennes andning, det är allt för svårt nu i början. Och här hade jag andats med fullkoncentration, det kunde hon ju kläckt ur sig innan passet!
 
Men summa summarum, det var en positiv upplevelse trots illamående och lite för långsamt tempo...
Så det här var då sista helgen i Januari, på många vis en väldigt lång månad på andra vis undrar jag lite var tiden tar vägen!
 
Jag har hållt mitt löfte den här veckan, 4 pass för Gill. 2 från marken på lina och två uppsuttet. Igår badade vi ben i havet och hade det allmänt underbart och idag åkte vi till skogen med liten Scott. Bitvis underbart det med, hästarna tyckte att det var ohyggligt spännande då det var en orienterinstävling i skogen. Scott uppförde sig därför som en fullblodsponny. När vi kom till sjön var där tydligen full storm och mer vågor än i havet så det blev inte överdrivet mycket benbad där inte.
 
När vi skulle lasta för att ta oss hem så uppförde sig fullblodsponnyn mer som en ponnyponny. Han har börjat trilskas med lastningen och man kan ju tycka att en så liten krabat borde kunna dras in med våld, men se det går inte, dragkamp med liten shettis är omöjlig att vinna. Däremot om man tar fram ett spö som påfösning då behövs varken våld eller godis. När jag nu skulle hem låg spöt lång fram i transporten och jag hade ett kort grimskaft i poonyponnyn som lämnade en meters säkerhetsavstånd till transporten så medan jag försökte sträcka mig efter spöet så drog han till och poff så var han lös. Ganska omgående fattade han läget och tog tag i det som vilken redig shettis som helst skulle göra, dvs springa bort från transport, Gill och mig. Som tur är shettisben väldigt korta och han hann inte få upp någon fart så jag hann ifatt honom. Vilka rubriker det hade blivit med shettissabotage i orienteringstävlingen, "Han åt upp våra mariekex"- snyftade lilla Stina 10 år fram!
 
Lilla Yolohästen vägde dock upp för Scotts eskapader, hon lastar sig själv nu och idag stängde jag till och med bakom henne! Alldeles ensam. Nu är det inte långt borta att även hon blir en självlastande häst. Än så länge en mutad självlastande häst, men det är okej! Hon är dock dvärg fortfarande och jag är förtvivlad över hur liten hon blev. Kunde hon inte skramlat ihop lite mer höjd än Gill iaf?
 
Stallet?
Boxar putsas, nu är det ju plusgrader men så hög luftfuktighet att inget torkar. Och så har vi fått upp en dörr och en fönsterlucka, snyggt!