Tentan avklarad, inte världsbäst men godkänd. (Inbillar jag mig)
Dagen har annars ägnats åt när till dop... och lite blomsterarrangemang. Jag fick pizza för besväret. Ganska värt ändå!

Tenta imorgon så nu får jag allt se att trycka in det sista. Har inga större förhoppningar om stordåd imorgon, mitt huvud är lite överallt så jag kan definitivt tänka mig att jag har missat någon väsentlig del av kursen. Dras dessutom med lite huvudvärk och har haft shoppingmaraton efter mötet i socialnämnden så uppläget är inte det bästa. Jag har tydligen tagit mig på att catera svägerskans dop på lördag så det var en del mat som skulle inhandlas och sen blir det full rulle efter tentan imorgon och på lördag förmiddag. Hurra!
 
Först ska jag äta lite grönsaksoppa med vitkål, kokosmjölk och ingefära, perfekt i det höstiga vädret :D
Jag har världens bästa Equiterapeut, jag använder inte henne allt för ofta, men de få gångerna jag har gjort det så har hon ingett stort förtroende. Så även denna gång. Det var hennes andra behandling på Gill, vi körde en sväng på henne under tiden Hanna red henne för två år sedan innan vi betäckte  och då var där inga större konstigheter. Idag hade vi ju kotleder och hovleder med i bagaget, men jag har en tid känt att där kanske sitter något längre bak som spökar. Det sa jag inget om, men det var det hon hittade direkt. Låsning i längden, framförallt i höger sida som säkerligen kan härledas till hovleden vänster bak. Så fullt fokus med nålar, massage, lite knäckande och laser i ländryggen. Jag inbillar mig inte att något mirakel kommer att ske, men jag hoppas verkligen på någon sorts skillnad.
 
De senaste dagarna har jag gått och brottats med tankar om att kanske låna ut Gill till någon som vill ta föl, eller kanske skaffa en delfodervärd här hemma som bara vill rida ut. Dvs att jag skulle ge upp henne helt, inte alls något jag är sugen på. Men att sitta och vara rädd för fler skador känns inte något vidare produktivt eller välgörande. Det har gått så långt att jag tom funderat på att sälja Yolo, för varför skulle jag fortsätta med något som jag uppenbarligen misslyckas med hela tiden?
 
ET,n försäkrade mig dock om att Gill var väldigt fin muskulärt (förutom spänningen från den låsta länden), jämn och välmusklad. Ett kvitto på att jag gjort något rätt under ridningen. Hon trodde inte heller att hennes övervikt var en så stor bov som veterinären ville ge sken av, även om det såklart hade underlättat med några kilo mindre för att läka ut framben så fort som möjligt.
 
Så fortsättningsvis håller jag planen, det blir en uppbyggnadshöst med många uteritter och en nystartsvår med förhoppningsvis både träning och tävling!