Dagens stora evenemang har varit att agera ponnyridningsnisse på Syrrans skola. Gill var pigg som attan och jag får ju säga att jag arbetat fram skritten bra på henne. Så bra skritt har hon inte på hemmapromenader. Scott skötte sig exemplariskt i sin raggiga skepnad, fällning är inte hans starka sida.
 
När vi lastade av mötte vå några från äldreboendet i närheten så de gamla fick hälsa på Scott och vi pratade lite. Jag har typ lovat att jag ska komma till boendet med Scott någon dag... Hur tänkte jag där? Nej men det kan väl vara lite kul!
 
Imorgon får alla hålla tummarna för mig, har något riktigt intressant på gång! Hoppas hoppas :D
 
 
 
 
Nu har jag opponerat på ett examensarbete och det gick bra, men jag var nervös! Det är en gnutta märklig sits man hamnar i och det är främst det muntliga jag har lite problem med... På fredag ska jag redovisa och bli opponerad på, så det är verkligen dags att börja preppa för redovisningen så att jag inte sjabblar bort bollen helt och lämnar allt till Annika! Skolan är verkligen snart slut, lätt ångestframkallande alltså.
 
Dagens ridning var lite dressyrande hemma i hagen, får nog sluta rida där. Alldeles för hårt och knöligt, men jag är lite för bekväm för att rida ner till grannens ridbana. Något jag får ta mig i kragen med för jag bör ta något sorts beslut om jag ska rida LB eller LA i Trolleholm i början av Juli. LB känns tryggare, men LA känns ju roligare. Vi gjorde iaf ett helt gäng bra övergångar och halter idag. Så något litet hjälper det att traggla.
 
Idag var dessutom första gången sedan Göteborgsvarvet jag tog mig ut för en joggingtur. Jag vet inte om det var den mentala biten som var värst eller om det var den tunga luften eller om det helt enkelt var själva löpningen som var vidrig. Många promenadpauser blev det iaf, inte förrän på slutet började det lätta lite. På vägen hem mötte jag en bil med ett gäng unga killar, när de körde förbi mig ropade de på bred skånska  något som lät som "fin röv" eller "fed röv". Jag väljer att tolka det som det förstnämnda trots att jag mest sprungit och tittat på mina dallriga lår och suckat för mig själv under passet. Frågan jag ställer mig är varför de känner ett behov att berätta för mig att min rumpa är fin eller fet? jag kände mig inget vidare berikad av informationen vilken den än må ha varit!
Igår var det mors-dag och det firades enligt tradition med massor av mammor och restaurangbesök, jag fick världens godaste "vräkmacka" (gigantisk räkmacka), men höll smått på att avlida av ljudnivå och värme. Mest för att jag jobbat innan vi gick ut och inte på vilket jobb som helst. Nej jag provgiggade som diskare och plock en halv dag. Helt rimligt med 3 års kockutbildning, 10 år i storkök och 2 års livsmedelsteknisk högskoleutbildning i bagaget att bli diskare. Nu är det inte diskare på vilket ställe som helst utan det var Hörte brygga, ett pittoreskt och unikt matkoncept med närodlad mat och renodlade smaker. Här tas allt till vara och portionerna har en picknick-känsla som inte är för den storätande gästen. Ligger dessutom i en liten hamn så scenariot är inte helt illa. Här får man inte mat vid bordet utan den beställs vid disken där man samtidigt kan småsnacka med kocken och få härliga naturviner. Man får dock vara beredd på att stå i kö 30 minuter, men vad gör det när allt är fantastiskt?
 
Så ska man nu vara diskare någonstans så är det där, men jag är fortfarande lite tveksam till om jag ska ta det. Visserligen bara lite extraknäck, men ändå så att det var så sjukt trångt och jag vet inte om det är värt besväret? Kommer kanske ha fullt upp som det är med mjölkfabrikjobb? Imorgon tänker jag bestämma mig.
 
Något jag inte fattar är varför jag inte kommer till intervjuer på "riktiga jobb". Här sökte jag jävligt klämkäckt och förklarade att jag var van vid världens mest otacksamma kunder (skolbarn) och att jag inte var speciellt vass på att servera, ändå får jag komma dit och provjobba och redan vid första mailkontakten kallade de mig "en dröm". (hjälper kanske lite med kontakter) Men andra annonser jag söker på där jag är seriös kommer jag ingenstans, ska jag ta till mitt gamla "skojfriska" CV-skrivande? Är det rätt väg att gå? Eller är jag helt enkelt oanställningsbar, ser de att jag är en bluff bara genom att kolla mitt CV?