Huvudvärksföljetong
Pust och stön, 3 av 3 dagar har jag kommit hem med med eller mindre huvudvärk, hjälper varken att där är dålig luft på jobbet eller att det är en gnutta dålig struktur. Det är med en del ambivalens jag går in i det här uppdraget, så många plus som avstånd, arbetstider, frihet, lön och arbetsuppgifter. Men kaosfenomenet skrämmer mig lite, nog mest för att jag är rädd för att misslyckas har jag analyserat fram på hästryggen. Tror inte uppdraget som sådant är det som avskräcker utan snarare förutsättningarna för att kunna misslyckas.
För övrigt var det en riktigt härlig och meditativ ridtur, vi red fram på lång tygel i låg form, övergångar mellan skritt och trav och tillochmed galopp med sits på rak väg. Sedan hade vi fullt upp med att galoppträna på gräsvägarna, vilt skrämmer dock livet ur henne både en och två gånger vilket gör att hon byter galopp hejvilt. Förutom jobbinsikten fick jag någon sorts insikt om att jag kanske bara skulel sluta "hetsa" mot tävling och träning och bara njuta av att rida. Det har jag svårt för trots att jag aldrig lyckas nå den där tävlingsfasen...
Well nog med filosoferandet, nu är det sent kvällskaffe!
