Med gråten i halsen
Det har vari en sådan där dag, mjölkfabriken var bara besvärlig och extremt energikrävande vilkdet dessutom ledde till en gnutta övertid. Medan jag var där skickade Patrik sms och berättade att Windy och passehunden (i fyra dagar har vi extrahund i form av Patriks syrras smått neurotiska vov) rykt ihop eftersom han gett dem mat tillsammans. Som jag sa att han INTE skulle göra eftersom tikarna är vad de är och de får dessutom olika sorters mat. Han bedömde det dock som att Windy bara fått en fläskläpp.
Efter mjölkfabriken svängde jag inom korvfabriken, men stannade inte så länge eftersom jag bara var dödens trött och lite orolig för hur det gick för hundarna här hemma. Hemma möter tre glada hundar mig och mycket riktigt har Windy världens fläskläpp, givetvis lyfter jag på läppen för att se hur det ser ut i munnen. Det skulle jag inte gjort. Hela hörntanden har fått en rejäl smäll och kanske har hon spräckt spräckt käken lite? Hon blöder inte och hon har inte uppenbart ont så jag ska först och främst få tag i min egen veterinär. Tanken på djursjukhus har slagtit mig, men det känns inte tillräckligt akut för att utsätta oss för den jävl päsen det innebär.
Samtidigt i det här hämtar jag Posten, en stor samling brev. Bland annat mitt mycket prydliga examensbevis men även fakturan för betongen... Såååå dyyyrt! Nu gjöt vi visserligen över 70kvm mer än vi tänkt från start, men 72 papp dynger till lite så nu är min spontana känsla att jag går och lägger mig och går nog inte upp igen någonsin.