Övergång - undergång
Det känns som att jag drabbas av någon sorts identitetskris varje gång jag stöter på en ny ridteknik. Framförallt de gånger det är en ridteknik jag verkligen skulle vilja anamma. Jag har dessutom fått i hemläxa att träna övergångar för WE:n så de senaste två passen har jag ägnat åt ridning på volt med så lite kontakt med munnen som möjligt utan att förlora kontakt och sedan försöka rida massvis av övergångar i alla riktningar. Detta har jag försökt i halv storm så jag kan nog påstå utan att ljuga att Gill varit lite överallt i huvudet. Så efter båda passen har jag varit ganska frustrerad över att jag har en häst som inte lyssnar på sitsen i galopp-skritt övergångar utan både ska trava några steg och inte bromsar förrän jag tar i munnen. Och som dessutom enbart fungerar lyhört i växlarna uppåt. Det ska jag visserligen vara glad över, en framåt häst är en bra häst. Men vi måste ju kunna växla ner med.
Så där sitter jag förtvivlat och tänker saaaaktaaa, tung i rumpan, ändra skänkelläge från galopp till neutral utan att skjuta fram dem, rätta upp mig, andas uuuuut. Och inget händer, möjligtvis dålig trav. Jag provar igen och igen och igen. Och det är bara jobbigt och ledsamt. Helt plötsligt fattar hon fel galopp en av uppväxlingsgångerna så då börjar jag rida i förvänd galopp istället och inser där och då att hon minsann kan galoppera på volt i förvänd galopp. Fakktiskt i båda varven.... Det är ju inte så illa. Och när jag hoppar av för dagen så har jag en häst som är alldeles mjuk i rygg och bogmuskulatur och jag tänker att något har nog ändå blivit rätt. När jag sedan släpper ut och hon följer efter mig för att prata mer så kan jag väl ändå vara rätt nöjd med det med.
Men ändå så är jag frustrerad, lite för att det blåser typ alltid just nu och jag hatar April-vädret, lite för att hur ska jag kunna starta LA WE om vi inte kan göra snygga galopp-skritt övrgångar? och lite för att den där tävlingen i Höganäs egentligen mest känns besvärlig ur ekonomisk och logistisk synvinkel. Jobbfronten känns inte så lovande och alla pengar jag har bör ju gå till stallet och det visar sig att jag inte kan tigga skjuts av någon upp til ltävlingen för Gills skull och då måste jag "anlita" en egen transportör. Mest jobbigt med andra ord.
Så jag avslutar här med lite vackra tulpaner, då känns allt genast mycket bättre!
