En ung tant med balansproblem

Under gårdagens seriemys satt jag och gjorde som jag alltid gör  dvs bläddrar i bloggar, kollar om jag fått någon kommentar här som jag aldrig får (buhuu) och försöker samtidigt fokusera på serien. Men igår var det annorlunda, jag hade fått en kommentar. En kommentar som jag längtat efter i flera år, ett livstecken från min gamla häst Bart. Jag har försökt googla fram honom i flera år, men hittar aldrig några spår. All googling leder bara till min egen blogg och blå basen har ingen fakta om ägare. Efter att jag sålde honom till Östermalms ridskola såldes han vidare ganska fort och försvann därmed från mig.

Tjejen som kontaktade mig igår har haft honom i ett år och bor uppe vid Uppsala (?). Nu har jag fått ett gäng bilder och filmer på honom och han är sig precis lik. Vackra häst! Han drar fortfarande upp halsen och kryper ihop men han kan numera även hoppa ;)

 

När jag pep förtjust över inlägget igår sa Patrik (när han förstod vad det gällde) "Jaha då blir det en till häst?". Så blir det såklart inte eftersom han uppenbarligen har en ägare som är djupt förälskad i honom. Men jag kan inte låta bli att ångra den där försäljningen. Fast hade jag inte sålt honom så hade ju inte Moses kommit in i mitt liv och det hade allt varit lite trist trots utgången av det förhållandet.

 

http://doohs.blogg.se/2009/february/  Här kan man följa min första månad med Bart, jag är mig lik med brödbak, miljöåsikter (hade inte körkort då), klippte hundar och bodde med en annan man i en stuga uppe i Traryd.  Nedan kommer ett axplock av bilderna på honom från 2009.