Bägaren
Ibland rinner den helt enkelt över. Det har varit några tuffa veckor för mig mentalt, Gills hälta tar hårdare på mig än jag någonsin kunnat gissa. Jag tänker lite att jag borde bli starkare för varje gång skit händer med hästarna, men så var inte fallet. Gill har lyckats nästla sig in i mig på riktigt och jag upplever hästkänslor med henne som jag inte gjort sedan Moses. Förutom detta med Gill så är jag trött, natt en hel vecka och en hel sommars arbete i en miljö som inte är helt välägnat min lätt autistiska hjärna gör mig utmattad. Varken igår eller i torsdags fick jag sova ut och igår var det först några timmar hos veterinär efterföljt av kalas hos min kära mamma. Så när det var sista nattpasset för en vecka att ta sig igenom var jag rätt glad över att jag skulle göra enkla bekanta uppgifter.
Men tji fick jag, de la mig på en helt ny maskin, tre timmars introduktion fick jag sedan skulle jag förpacka fil ensam. Eller ja det fanns ju folk i närheten, men jag skulle ändå göra något helt nytt utan någon som helst förberedelse. Fil är dessutom mycket tjockare än mjölk och filkross gör en smutsig. Så när klockan närmade sig halv tre och jag hade fil över halva kroppen (vad tror ni händer om man sköljer av vita kläder med vatten?) och flera saker strulade samtidigt brast det totalt för mig. Grät väl typ en timme, medan jag arbetade. Inte förrän jag käkade min jäkla gröt vid fyra började jag lugna mig och återfå någon sorts sans och balans. Arbetsledaren var förskräckt och undrade "vad som hände med mina ögon" Han förklarade att jag skulle inte kunna maskinen på en dag när det är två veckors upplärning och att jag inte skulle stressa. Men det var inte det som var problemet, den biten förstod jag. Men jag hatar att göra fel och när jag nu var så jävla trött från början och ledsen över Gill så rann bägaren helt enkelt över.
Men nu är jag ledig två dagar och idag är det möhippa som jag ansluter till lite sent. Inte en chans att jag skulle missa ett sömnpass till! Jag har dessutom tagit mig på att arrangera maten som vi ska laga ihop. Så jag har preppat lite här hemma, kokt rödbetor och honungsrostat fröer till en sallad med chevre, ska lättrimma en lax och på plats ska vi göra ljummen fransk potatissallad. Och så ska vi bada badtunna!
Jag blir dock inte så långvarig, för jag saknar Patrik med! Det värsta med att jobba natt är ändå att inte få sova ihop och inte få ta kvällskaffet som ofta är den stunden på dagen vi ses på riktigt. (om man bortser från sommarens nyintroducerade eftermiddagskaffe...)