Gränser
Har blivit en del gränsdragning nu de senaste dagarna. Vilket resulterar i en hel del huvudbry för min egen del, ledsen och bekymrad. Men försöker verkligen vara förnuftig och vuxen. Resonerar med mig själv, vänder och vrider på problemen. Min ovuxne man är en historia för sig själv, och för att liva upp tillvaron lite så blev jag idag degraderad på jobbet.
From 1 juni är jag "bara" kock igen, visserligen med i stort sett samma uppgifter som innan men utan den tjusiga titeln. Och med en tusenlapp mindre i lön, hon försökte dra ner den två, men det satte jag stopp för. Jag vet mitt värde, eller har iaf börjat få ett hum om det. Ett problem både för mitt förhållande och mitt arbetsliv.
Så vad lär vi oss av detta? Håll käften om du vill vara chef.
Fördelen med degraderingen är att fortfarande har en bra lön, mindre ansvar och behöver egentligen inte passa min tunga. Men visst känner jag mig lite stött över situationen, det ska jag inte förneka. Men vad gör det om hundra år?
Imorgon är jag ledig, men efter den senaste veckan hade jag nog behövt någon dag till....