Äntligen ramlade poletten ner
Vi har gjort slut, jag har rätt att vara arg och bitter när huset faller samman runt mig. Eftersom DU råkade låta bli att göra färdigt saker. DU blir precis lika lidande som mig om vi ska sälja huset, med en trolig förlust. Men tänk inte på det nu. Vad blir det för middag idag?
NEJ du får ingen middag av mig, nu är det slut med snällhet. NEJ vi ska inte kramas. NEJ jag vill inte ha en godnattpuss.
Hur trög får man bli?
Jag är inte måttligt arg, jag är fullkomligt rabiat.
Men idag fick jag ett samtal, han kommer inte hit förrän till helgen. Tack. Äntligen. Hur svårt skulle det vara att förstå?
Men något man inte tänker på är att det är ruskigt svårt att vara konstruktivt arg på någon som inte tycker att de gör fel. Som glömmer och är som en gås. I slutändan är ändå allt mitt fel. Alltid. Man kan ju undra när andra i hans närhet ska sluta vara tysta för att han är "snäll". Fast å andra sidan kvittar det om man säger något. Det är ändå glömt imorgon igen.
Fast det är kanske ändå bara jag som är knäpp?
skriven
Du är inte knäpp! Du har vaknat!!!