Träningshäst
Att pyssla med hästar är något av ett vågspel och att pyssla med hästar och alltid tvivla på sig själv gör hobbyn ganska tuff.
I förra veckan tog jag mig an två utmaningar, den ena är att jag anmälde mig till ett evenemang imorgon där jag ska vara demoekipage för en VBR-kurs där tränar ska certifiera sig. Som jag förstår det ska jag genomgå en fullständig analys tillsammans med Yolo.
Det andra var att Yolo och jag skulle delta i vårt livs andra WE-träning i lördags. Nu har vi haft en hel sommar på oss at typ lära oss styra och bromsa.
När jag då red ett pass i torsdags och han bara springer som en skållad råtta och kontakt och bärighet är som bortblåst så kändes våda ovanstående projekt som riktigt dåliga idéer.
Lördagens WE börjad med banteori, vilket var riktigt nyttigt och gjorde mig skitsugen på att tävla. Eftersom träningen var en kvart bort hade jag badat en något stressad Yolo innan träningen sen ställt henne på box för att kunna hämta en ren och nyflätad häst efter teorin. Flätan var som bortblåst, men hon var ren och lite lugnare än innan på förmiddagen.
Att hon gick rakt upp i transporten lugnade mig lite, men där fanns inga som helst förhoppningar att vi skulle kunna ta oss igenom hinder utan tuppjuck. Dessutom var ett av hinderna grinden och rygga kan vi inte. Visserligen hade jag småtränat med godis från ryggen de senaste passen, minsta steg bak så fick hon belöning.
Red fram lugnt och allt var riktigt bra när vi började med tre tunnor. När vi skulle träna grinden sa jag som det var, vi kan inte backa. Så det blev det vi skulle fokusera på. Då visar det sig att hon bara kunde backa så då blev istället fokus på att bara backa ett steg. Innan lektionen var slut så kunde vi genomföra hela grinden steg för steg utan rep. Så grym!
Tjur och lans var nemas problemas, dock lite vingligt i trav. Flytta kopp var assvårt i trav, att bromsa var inte helt överraskande svårt. Parallellslalom var initialt en total katastrof, men med lite voltarbete så blev även det bra! Kan säga att jag nästa började gråta när vi tog ringen med lans i skritt första gången, så trygg och så klok häst.
Så just nu känns inte morgondagen så skrämmande.
