Inte förrän en bit efter fem var jag uttråkad nog för att sticka ut och springa. Lämpligt nog är det beckmörkt kl fem... men jag tog på mina mysiga fodrade tights, reflexväst, vantar och min John Deere buff på huvudet och tog tag i motionen. Kopplade även hundarna eftersom då hade jag en ursäkt att springa långsamt och ev få några micropauser vid kisspauserna. Dessutom behövde de röra sig och sällskap är trevligt. Ganska exakt när jag kom ut på vägen gick strömmen i hela bygden, om man tycker det är mörkt på landet annars så är det inget mot strömavbrottsmörker. Så det blev sex väldigt mörka kilometer under en stjärnklar himmel i alldeles behagligt tempo. Ingen ansträngd andning och bara lätt höjd puls när det gick uppför. Så helt fel var det inte att skjuta löpningen framför mig, vinden hade dessutom avtagit....

Nu ska jag bara klura på hur jag ska fixa middag!