Exalterade

upp till oss på ovanvåningen trots två hundar som var alldeles ifrån sig. Den tredje hunden är mest gammal och trött. Twix har vääldigt svårt för gränser och spricker nästan när han kommer nära. Bounty lyder när jag säger till, men säger jag inget börjar hela hennes kropp slinga sig fram och tillbaka av ren och skär eufori. Hon vet inte alls var hon ska göra av sig själv. Och lilla selma bara fräser på dem och springer runt och kelar med alla möbler.

På natten är hon instängd på toa och imorse hade hon öppnat badrumsskåpet och vält ut en hel låda med tops. Gulligt!

 Går ju inte ens att fota dem när de är så exalterade

Igår gav jag mig ut på ett riktigt kondispass med Yolo, i skymningen travade vi friskt på längs med grusvägarna med korta skrittinslag och sedan rejsergalopperade vi på gräsvägarna med livet som insats. Hon är lite småspooky och kan mycket väl få för sig att kasta sig åt sidan. Men bara man är beredd så hänger jag kvar på ryggen. Precis innan första galoppen tappade jag ena tygeln, hade tydligen inte satt fast den ordentligt i sidepullen. Helt uppenbart att jag inte har så mycket i handen när jag rider då eftersom vi isf ridit ca 20 min utan att den lossnade. Hon stod fint när jag satte fast den igen. Avslutade med nertravning på grusvägarna hem i mörker. Kvällarna är så korta nu!

Hur ska man göra för att få en hållbar vardag? Jag känner verkligen att jag borde jobba mindre, frågar mig bara hur jag ska lösa det ekonomiskt? Tror egentligen inte det är något problem, handlar ju egentligen om att anpassa utgifterna. Samtidigt vill jag åka iväg och träna min häst osv…

1 Katarina:

skriven

Livspusslet... Det är verkligen ett svårt pussel ibland.

Kommentera här: