En ung tant med balansproblem

Nu är våra solceller uppe på taket och hästarna kan äntligen dricka ur sin automat igen och bli insläppta rakt in genom boxarna. Vilken glädje! Solcellsinstallationen är dock inte helt slutförd och jag ska inte säga att det varit problemfritt. Vi är inte helt nöjd med det estetiska då kabeldragningen utifrån och in + kablarna i sadelkammaren blev rätt fult. Framförallt har jag en missnöjd sambo, den typen av estetisk verksamhet släpper jag personligen rätt fort.

 

Ska bli coolt att se framåt vad det gör med elräkningarna! Men det dröjer väl till våren innan det känns lönt på riktigt.

 

Leran har tagit ett fast grepp om mig och hästarna och den vanliga höstdesperationen börjar ta ett grepp om mig. Plus att jag fortfarande inte kan släppa mig själv som ryttare, jag känner mig så otroligt inkompetent att jag inte vet vad jag ska ta mig till. Jag känner att jag inte borde ha häst och jag kan inte förstå att jag utsätter mig för det. Eller ännu värre att jag utsätter min häst för det. Därför blir det mest avsutten träning, den går iaf rätt okej. Bortsett från leran då.

 

Jag skulle kunna lagt in en bild på våra solceller här om det någonsin var ljust när jag är hemma, men så är det ju inte. Men till helgen kanske?