En ung tant med balansproblem

Nu är det dags att släppa den här depressionen. Och hur gör man lättast det? Jo genom ett projekt. (Smärtsamt medveten om att jag troligtvis kommer bli mer deprimerad när projektet är genomfört pga allt det kommer medföra så kan jag ändå inte låta bli att spekulera.)

Det är så att min tränare som rymde till Portugal har räddat en massa hästar i sommar. Jag har följt det lite på avstånd och nu häromdagen kom det ett nytt inlägg där hon sökte hem till några av de som varit riktigt illa däran. Bland annat ett gult lusitano sto (utan stam), som är ca 1,5 år. Jag kände att det var värt att fråga vad hon kostade iaf. Trots att jag dagarna innan funderat på att sälja Yolo eftersom jag är helt inkompetent som ryttare. Tränaren svarade att jag kunde köpa två för ett jättebra pris och kanske utbilda och sälja en. För hon har minsann världens förtroende för mig som hästmänniska och ryttare (det känns ju behagligt iaf). Den andre som är aktuell är en liten fuxhingst, troligtvis korsning arab/lusitano. Han har varit otroligt undernärd så där finns inga kulor att tala om trots att han är ca  1,5 år han med. Risken finns då att han är klapphingst.

Att skicka häst från portugal går på ca 15000:-/st så det springer snabbt iväg. Jag har dessutom inga bra karantänmöjligheter. Och det lär ju medföra en del extrakostnader längs vägen plus foder mm. Och egentligen har jag ju inget riktigt jobb nästa år ( desto mer tid för häst…)

Jag ska smaka på det lite, men alltså stoet. Hon kan nog bli riktigt fin! Och Yolo? Jo hon gick jättetrevligt igår och det gick minsann att både rida i mörker, regn och utan sadel…