En ung tant med balansproblem

Efter att ha läst den här bloggen om jämställdhet lunder eftermiddagen diskuterade jag och Patrik lite kring detta vid middagen. Mycket om förhållanden och att män inte använder så många ord och att det är ofta kvinnan som får driva förhållandet framåt och får lyfta de jobbiga emotionella frågorna. Ofta med en risk att bli kallade tjatiga eller gnälliga. Vi har definitivt varit där som par (jag gnällig, han utan ord), men är nuförtiden ganska balanserade i det mesta även om vi kan ha dagar där man vill strypa den andre, ingen är perfekt liksom.

I den här diskussionen så säger Patrik något helt fantastiskt eftersom han tycker att det är helt självklart att man inte är tillsammans med någon om man inte tycker denne är perfekt. (Jag upplever ju att många är bara tysta och kvar i förhållanden för att de är bekväma och inte orkar göra något åt det trots att de inte är tillsammans den som är "perfekt". )

 

Så är det med det. Olika perspektiv.