Självbedrägeri
Jag har ju mina svackor med självhat osv, men på det stora hela så har jag faktiskt varit ganska snäll mot mig själv den senaste tiden. Och trots lite fluff här och där så har jag haft överseende med fluffet och sett till mina bättre vinklar, schysstare tuttar und so weiter. Så istället för att se en dallrig mage har jag sett större bröst och istället för tjocka lår har jag sett långa ben. Ett ganska välfungerande koncept eftersom jag går upp och ner i vikt, beroende på oboy, pms, ridning eller mer eller mindre jobb, tills igår.
För det första såg jag bilder på mig själv i såväl osmickrande kläder som lite väl avslappnade poser, men jag skulle även prova en av mina klänningar som jag tror passade för ett år eller ett halvår sedan. Igår fattades det typ 10cm runt överkropp för att kunna knäppa.
Som ett jävla slag i magen. Det är inte så att jag är mest besviken över min dåliga karaktär eller mitt vidriga yttre, nej det är min förmåga att lura mig själv att vara nöjd med mig själv.
Självbedrägeri på hög nivå!
Skäms på mig!
Eftersom nu den där klänningen från igår hade fräckheten att vara för liten så fick jag snällt stressa iväg och leta upp en annan till imorgon. Och där ska vi inte ens snacka om självhat, efter en affär var mina kinder blossande röda och jag skämdes över att stå halvnaken i provhytten med mig själv. Skämdes ännu mer när jag bad expediten att ta fram en klänning som hängde högt till mig, för vem är jag med mitt klumpiga yttre att be om en sådan sak?
Så nu har jag två klänningar här hemma som gör min kropp mer eller mindre kubbformad (eller cylinder?) och jag får väl tacka min lyckliga stjärna att det inte är jag som ska gifta mig....