En ung tant med balansproblem

Igår var min sista dag på "saltan" och när jag körde dit på morgonen så var det med "skolavslutningskänsla". Det skulle bli så skönt. Men dagen blev lång och känslosam och kändes bara jobbig i slutet. Det är verkligen ett helt gäng fantastiska människor jag lämnar och skulle ljuga om jag inte var orolig för mitt lilla arbetslag och hur de ska gå för dem. Man blir ju ändå en del av dem och jag vill bara dem väl. Det är dessutom otroligt bittert att behöva gå ifrån ett jobb där kollegor från alla avdelningar påtalar gång på gång vilket jättejobb jag gjort. Jag kunde absolut ha gjort mer enligt mig själv, men något har jag uppenbarligen gjort rätt. Varför kämpar inte arbetsgivaren för en i ett sådant läge? Men det är ingen mening med att älta det. Nu går jag vidare igen. Har två intervjuer bokade, båda vikariat som innebär helt nya roller för mig. Det ena är tokigt attraktivt för min del. Förutom dessa två så har jag ett långtidsvikariat som kock på g, men det känns såklart inte lika peppigt. Dock är jag otroligt glad för att det är vikariat i alla tjänster. Jag är helt enkelt inte redo att landa helt och vet inte heller hur det kommer se ut efter valet i år.

 

Jag är enormt lycklig över mina växter och mina djur här hemma och en eller två veckors semester sitter fint. Mina sparrisar börjar bli färdiga för skörd och de nyplanterade växer redan så det knakar. Ympisarna har blad, alla 22 visar livstecken. Succé!

Gill gick WE-träning idag och har verkligen svarat fint på kiropraktikbehandlingen vi gjorde i måndags. Och Yolo har både blviit lastad och fått springa med sadel på ryggen. Överduktig!