Idag är det varken middag eller fest, rester stod på menyn med sällskap beståendes av djur. Helt självvalt men ohyggligt tråkigt nu när klockan segar sig mot tolv och Patrik ännu inte kommit hem. Jag känner någon sorts ansvarskänsla gentemot hästarna så jag kan inte sova bort kvällen. Dvs för att jag ska titta till dem kring tolvslaget, även om det kanske inte smäller häromkring i någon direkt omfattning.
 
Men visst är det konstigt att tiden kan gå så långsamt när man ska vänta ut den.
 
Året som har gått har ju faktiskt bara inneburit ett jobbskift. Lite tillbaka till ruta ett, vilket även är hela min livskänsla. Att inte riktigt kunna lyckas med något. Och ju fler dagar som går efter min examen desto osäkrare blir jag på om jag någonsin kommer att jobba som något annat än som kock.
 
Å andra sidan sitter jag här med ett godkänt stall och ett godkännande från länsstyrelsen att få hyra ut boxar till sex hästar. Även om leran i hagarna lämnar en del att önska för tillfället så är en hel del på plats och förhoppnningsvis kan nästa år resultera i att utemiljöerna blir ännu bättre för hästarna och att de sista detaljerna i stallet blir klara.
 
Lilla hundvalpen Bounty är det sötaste jag någonsin sett, men någon gång i mitten av förra veckan började jag ana oråd då hon hade börjat kissa mycket mer än "normalt". Så med misstanke om urinvägsinfektion åkte vi går till Malmö djurssjukhus. En veckas pencillin och lite mer än 2000:- mindre i plånboken slutade det i.
December är ju en sådan månad som pengarna bara rinner iväg så why not! Och utan karriärsutsikter så känns pengar till en ridbana för tillfälligt väldigt långt bort. Allt hänger ihop...
 
Men 2019 kan bli bra, Yolo ska ridas som riktig häst. Hundar ska tränas och politik ska föras. 
 
Gott Nytt År från mig och mina håriga vänner