Livskris
Hösten är inte min bästa vän, den här hösten är inget undantag och det gör inte saken bättre att jag har fullt upp med att avsky min arbetssituation. Eller vara frustrerad över saker som inte blir färdiga i stallet. Eller det politiska läget, finns det någon sämre tid att vara politiker än nu?
Summan av allt det här har fullständigt slått undan mina ben, jag gör ju det jag ska och så. Går upp på morgonen, släpper ut hästar, jobbar, mockar, släpper in hästar. Rider eventuellt en runda barbacka. Men däremellan är jag bara arg eller ledsen. Eller båda.
Saker jag aktivt har gjort för att ta mig igenom det här är bland annat att söka massor av jobb. Allt från elevassistent, säljare av solceller till livsmedelsinspektör. Jag greppar alla tänkbara karriärhalmstrån, men det vet vi ju alla att det är en taktik som kan bita en i röven.
Jag har även lekt med tanken att byta län, eller land. Då hade jag sluppit all politisk ångest och all stallångest. Sluppit känna frustration över att hemförhållandena är minst sagt trögarbetade.
En annan taktik som har varit lite mer handlingskraftig är att jag bett om hjälp, så i helgen fick brorsan upp de sista fönsterluckorna till stallet, snickrat ihop en ytterdörr OCH hängt upp skjutporten. Så nu har jag ett tätt stall och en ångestfaktor mindre. Porten ska renoveras, men hänger fint där den hänger och fyller sin funktion trots gräslig färg.
Min sista taktik är en ganska erkänd taktik. Shoppa. Jag har bland annat köpt tömmar, tyglar och halsring av en som arbetar med läder. Assnyggt, men hyffsat dyrt. Kommer dock att finnas med mig resten av livet har jag en känsla av. Tittar även på hundar, alla vet ju att hjärtat blir gladare av fler djur och på någt vis innebär ett nytt djur att man måste planera livet lite längre fram än två veckor.... Vi får se hur det blir med det.
Men mitt i all min ångest så gör jag enstaka saker med Yolo, kanske bara en gång i veckan, kaske två tre. Förra veckan testade jag att galoppera, det räckte att jag sa galopp och så galopperade vi. Alldeles ensamma utan någon stöttning från marken. Hon är förbaskat grym min häst. Och ikväll var vi ute med medryttarfamiljen i mörkret, då tar hon täten och travar med spetsade öron även om en och annan skugga var lite läskig. Och jag kan sitta där på hennes rygg och bara känna mig trygg och lycklig,. Vi testade även en galopp idag, lite frågetecken sen rullade det på med. Älskar denna lilla donna! Inte en enda sur min idag heller.
