Tandläkare och golfbanelopp

Nu är det då helg igen... Skumt vad tiden går fort, hinner vi bli färiga medd stallet kan jag smått börja undra? Nu har jag hyrt ut alla platser för hösten och första hästen anländer 1 sep, dock kanske de går ute lite längre än så. Vi får se hur vädret blir. Vi blir iaf 5 storhästar, 2 shettisar och sammanlagt 4 hästägare (+ min medryttare) i stallet. Känns väl bra nu speciellt eftersom två av de som kommer är uttalat intresserade av WE och den treje är redan på plats och någon jag trivs med från start =)
 
I onsdags var det äntligen dags för tandläkare för Yolo, ville samtidigt be veterinären kolla hennes rörelse och vaccinera henne. För att ta mig dit och hem lugnt hade jag fått in min gamla inneboende som lasthjälp. et var främst hem med en groggy hästs som jag var orolig för. Dit var som förväntat nemas problemas, hon gick bara rakt in. Hem fick vi övertala henne lite mer, men det tog ända max 3 minuter! Bästa hästen.
 
Jag hade förväntat mig att veterinären skulle skälla på mig för att hon var så fet, men hon sa inget och när jag tog upp att hon är extremt lättfödd så sa hon bara att det var ju skönt i de här tiderna! Ingen anmärkning på rörelsen och även det här skötte hon super, veterinären har en longervolt med koner i innercirkeln som är gjuten. Utan tvekan travade hon taktfast runt med sin stora mage. Fick lite varningar om att inte arbeta för mycket på volt eftersom friesern är känslig bakknäna och ofta lite ostabil, hon sa samtidigt efter att hon sett henne en stund att hon var väldigt stabil i sina rörelser och att det nog skulle bli bra.
 
Därefter var det tandis, vargtänder drogs ut och de som kunde raspas raspades. Två mjölkisar åkte ut och nu är hon redo i munnen för att snart testa bett för första gången ( här skyndar vi inte på något).
 
 
Igår var det dags för mig att springa det där golfbaneloppet. Jag sprang det för två år sedan  och då var jag sjukt arg efteråt. Då var jag lite mer tränad, lite lättare och sprang på 55 min, i år var det lika varmt, jag mindre tränad och tyngre men med en helt annan inställning och kände mig nöjd med att jag var i mål efter en timme och en minut. Det är sjuka backar att ta sig upp genom så de visste jag att jag skulle gå i, men resten av loppet joggade jag sakta genom och hade oförskämt pigg kropp sista kilometern som också var den som kändes bäst. Men 9 km på kuperat gräs är tufft som sören! Lillebror hängde med hela vägen i mitt mestempo tills de stora "gå"backarna kom efter 6 km då han sprang dem och lämnade mig åt mitt öde;)
 

Kommentera här: