Som en tant
Efter helgen fick jag ont i ländryggen, lite så att det högg till lite då och då och så strålade det ner genom höfter och ut i bak och framsida av ben. Dvs om jag stod eller gick, satt jag ner var det inga problem. Så måndagen var riktigt dryg, igår hade det lugnat sig en del, men jag kände fortfarande av det och idag är det ännu en gnutta bättre även om jag stått och jobbat nästan hela dagen. Men fantastiskt mör när jag kom hem ikväll. Det hjälper inte heller att det är lite för långa dagar och dagsljus blir något av en lyxvara...
Tycker det mesta är rätt drygt, får vara jour dygnet runt och kan aldrig riktigt släppa jobbet. Och även om det delvis är kul så är det inte lika kul när man själv får hoppa in som vikarie och man vet att det kan bli dubbla pass om ingen annan ställer upp. Bästa livet?
Snart vår väl?