Debut i LA
Dagen hade kommit, vi skulle debutera i den något skrämmande klassen Lätt A. Inget som är lätt med den kan jag säga. Inte nog med att alla mina sista träningspass stormade/regnade bort så var jag dessutom okristligt nervös. Och för att göra det hela ännu mer intressant köpte jag en ny sadel i fredags (som jag egentligen skulle väntat med, men vad gör man när man ramlar äver en cobra till bra pris?), en sadel som har hälften av stödet för benen gentemot min gamla och tre gånger så öppet säte. Jag kan nog säga att vi hade behövt några veckors ridning till i den...
Det är ju så att Gill har ju exteriören emot sig och är faktiskt ganska tittig för att vara världens stabilaste bregottgäst, den här kombon kräver att jag rider fram henne ordentligt och fokuserar. Inget av ovanstående lyckades jag med till dressyren. Jag blev distraherad över att där var fler ekipage än mig på framridningen (lantis, I know) så när vi väl kom in på dressyrbanan och startsignalen ljöd allt för tidigt var ingen av oss redo. Men vi trog oss igenom hela programmet, kan hända att vi fattade en galopp fel och jag därefter tappade en stigbygel, men vi kan ju inte skylla all ojämnhet på det. Målet var över 60%, det lyckades vi med nöd och näppe...
Därefter väntade väntan... Cirka tre och en halv timme väntade jag innan jag ens kunde tänka på att göra iordning henne inför teknik och speed. Det absolut sämsta med WE måste vara den här oeffektiva tävlingsformen...Nu skrittade jag först ut en runda i skogen sedan fick jag rida fram helt ensam där jag gjorde mitt allra bästa för att få ihop henne och få henne att göra vettiga övergångar. Det sistnämnda gick sådär. Men vi var ändå rätt redo när vi väl startade.
Tekniken var väl inte det vackraste man kan tänka sig, tänkte lite speed för att ha henne framåt. Jag själv glömde bort att det bara var en övergång till trav innan fållan och skrittade några steg. Gill hade helt plötsligt fattat allt mitt tjat om att inte backa åt vänster i ryggningar så hon backade helt enkelt så mycket åt höger att vi flyttade infångarna.... Sidepassen gjorde hon briljant! Parallelen sådär och slutligen lyckades jag missa ringen OCH tunnan eftersom jag kom av mig i ringfångande. Vi backade lite tillbaka och satte i lansen lite stylish i efterhand.... Avslutade med ett briljant bord;)
Speeden kunde bara lösas på ett vis, plattan i mattan! Bregotthästen fick ta till alla ponnymoves och jag lyckades till och med fånga ringen på tjuren men precis som i Trolleholm kastade jag i lansen för hårt så att den hoppade ur. Fick dock inget tidspåslag för detta (??). Hon tillochmed stannade vid bordet som var sista hindret i speeden, bästa hästen!
Jag ska inte ljuga, men jag blev alltså rejält överraskad över min höga teknikpoäng, men tackar för det. Efter dressyren var jag näst sist och efter teknik och speed hamnade jag tydligen någonstans i mitten. Jag stannade inte kvar för prisutdelning så jag vet inte exakt hur resultatlistan ser ut. 2 timmars körning hem gör att man inte helt gärna sitter och väntar till sista ekipagets ritt. Nu var jag hemma 18 och om jag skulle väntat på att alla skull rida färdigt hade jag säkerligen inte varit hemma förrän nu någon gång.
Till framtiden behöver jag träna mer programridning, fokusera mer, sluta välta ur lansen ur tunnan och få en starkare häst!
Vi var typ lika hungriga när vi kom hem....
...men jag avslutade kvällen med "finkäk", varm macka på surdegsbröd, pommes med aioli och grönsaker =P
skriven
Bra jobbat! Om lansen är i botten på tunnan och studsar ut ska du inte ha tidspåslag, så det var nog helt rätt dömt!