Svågerpolitik
Jag vet det, du vet det, alla vet det, det är kontakter som ger jobb. Jag har det här året sökt otaliga tjänster varav en hel del har varit inom det offentliga. Ingen av de inom det offentliga har jag kommit till intervju till, kan såklart bero på taskigt CV och min inkompetens, men jag tvivlar på detta trots mitt självförakt. Och senast idag fick jag det ännu en gång bekräftat att det anställs utifrån gammal bekantskap i kommunerna. Jag missunnar inte dessa personerna tjänsterna, det är kompetenta människor och jag kommer såklart vara glad om jag gynnas på samma vis. Men ändå, att inte ens få en chans att säga "hej, här är jag" känns lite tröttsamt.
Eftersom jag nu så gärna vill in i det offentliga igen så får jag kanske gå den långa vägen igen och slå mig in som kock från början igen. Utbildningen har jag ju ändå med mig och jag trivs ju väldigt bra som kock även om jag vill mer. Och för att dessutom kanske få möjlighet att jobba i närområdet så borde jag kanske gå bakvägen för att uppnå mitt långsiktiga mål.
Samtidigt så är provjobbsjobbet så pass i hamn att vi ska klargöra arbetsbeskrivning och lön, men jag är inte säker än på det jobbet. Kan detta vara tillräckligt egentligen eller är det så att jag kanske inte är tillräcklig? Självklart ska jag ta diskussionen och inte förkasta den här möjligheten, men jag måste vara ärlig hela vägen mot mig själv.