Upprörd
Fy fan alltså, sitter och blir helt gråtfärdig för att jag ska vinkla om mina ben när jag rider. Alltså jag ska göra den klassiska låromvridningen, få bak skänkeln lite och fram med tån, den jag slarvar med i min vanliga ridning, den man skulle behöva ha en tränare på sig för att nöta in. När jag nu tvingar på mig det här kniper jag med skinkorna vilket gör att jag inte kommer ner i sadeln, samtidigt hamnar jag även i framstupa (sido) läge och blir sjukt frustrerad över hur komplicerat något kan vara. Helt plötsligt känns inget bra, sadeln jag älskar blir helt plötsligt värdelös, magen bara putar fram (för hur fasen ska man kunna hålla in den när man är framåtlutad), axlarna hamnar såklart ännu mer framåtroterat än de brukar osv...
Dessutom sitter jag och försöker rida övergångar, lite skolor m.m på en häst som hittar läskiga saker var tionde meter och spänner till hela tiden. Så då svär jag över att jag inte har en ridbana. När sedan en bil kör om oss i hundranittio skriker jag rakt ut. Trots att Gill inte rör en min, hon är inte rädd för bilar, men det är fan oförskämt att köra om så fort! Tänk om jag suttit på en unghäst.
Ja så jag kan påstå att jag är lite upprörd, har inte något att göra ikväll vilket gör mig smått deprimerad även om jag nog hade mått bra av en lugn kväll med man och hundar. Allt det här skulle kunna vara PMS med, men den självinsikten har jag nog inte riktigt.