Kostfrågor
Behöver jag beskriva hur glad jag blev när jag såg att dagens socialnämndsmöte skulle innehålla en undersökning om kosten för de äldre i Ystad? Det är något med den offentliga måltiden som triggar mig och när det den här gången var vård och omsorg som begärt genomlysningen blev jag extra glad. Då de flesta kommunerna jag har jobbat i har det alltid varit kosten som varit den drivande parten inom kostfrågor medan vården har varit ganska sval i sitt intresse.
Föga förvånande, men inte desto mindre dåligt, så är kostenheten i Ystad något slö. Jag har ju tidigare gormat om eko-frågan men det är liksom inte den enda biten som de helt har stannat av i utvecklingen med. Rapporten visade på en hel del brister och framförallt en ojämn kvalité för den äldre där skulden kan läggas både på kost och vård. Det är just den ojämna kvalitén jag motsätter mig, är man boende i en kommun eller har maten från hemtjänsten i en kommun så ska det vara lika för alla.
Viktigt att poängtera i det här är att det inte är enskilda individer som gör fel utan det är snarare ett system/ledningsfel där det både saknas samverkan men även utbildning såväl för anställda inom vården och kosten. Att inte kunna erbjuda näringsriktig mat till äldre är ett av de största fel man kan göra, därför kräver det att man antingen har ett kostdataprogram som näringsberäknar alternativt att man räknar själv. I Ystad gör man varken det ena eller det andra. Att lämna det till personal att avgöra om äldre ska ha kvällsfika elelr ej eftersom de kanske är överviktiga är inte heller okej. Övervikt är ingen garant för att den äldre inte lider av näringsbrist. Näringstäthet och då inte bara kaloritäthet är av största vikt för den äldre och något som personalen behöver vara kunnig inom.
När man börjar diskutera matlådor och varmhållning av dessa kan jag ställa mig lite kluven till det hela. Å ena sidan är jag förtjust i konceptet att kunna erbjuda den äldre en varm rätt, å andra sidan vet jag hur verkligheten kan se ut där potatisen kokas relativt tidigt på dagen, varmhålls, packas i en väska för att fraktas till den äldre som i bästa fall äter den direkt och i sämsta fall låter den stå framme någon timme, äter halva och sparar resten till kvällen. Värmekänsliga vitaminer är sedan länge bortblåsta i dessa scenarier och livsmedelsäkerheten äventyras för den äldre, något som i slutändan inte kan styras från kökets sida. Så i den här typen av fall kan man då fundera över om en kyld låda hade varit den säkraste och mest näringsriktiga lösningen... Förutsatt att den blev ordentligt uppvärmd vid ättillfället.
Dagen till ära (sommaravslutning) blev vi bjudna på mat på serviceboendet, samma mat som de äldre får (hör och häpna ingen oxfilé för att vi var sådana där poltiker) och jag åt en god kalops. Men som jag sa till Patrik, den var inte så kalopsig som jag är van vid men den var god ändå. Han menade dock på att mina smakpreferenser är rätt smala då jag allt som oftast anser att "min" version är den rätta. Och som något miljöskadad från jobb och utbildningar kunde jag inte låta bli att fundera över piercingar i ansiktet på kökspersonalen, på tal om bristande utbildning inom kosten. (jag är alldeles säker på att de vet om att det inte är tillåtet med smycken under köksarbete, framförallt inte små i ansiktet som med lite otur kan ramla ner i maten)
Så ett stort tack till ett bra initativ från vård och omsorg i Ystad, nu ska det bli spännande att följa förbättningsarbetet genom den handlingsplan som är framtagen. En av de största nycklarna är samverkan och att som beställare (vård och omsorg) beställa en bra produkt från kosten som förhoppningsvis kan leverera denna och slutligen för vårdpersonalen att förvalta den.
