En sådan där vecka

Planen för dagen var att jobba ett pass på mjölkfabriken, sen jobba ett halvt pass i korvfabriken och slutligen åka och hämta Gill inför helgens aktiviteter som inleds med nya dojjor imorgon. Mjölkfabriken gick alldeles lysande, inga större problem för en gångs skull och jag kunde stämpla utt kvart i två som planerat. Pga av ett vägarbete fick jag ta en annan väg hem än jag brukar, eller egentligen hade jag inte behövt det. Men min hjärna hade fått för sig det....
 
Så jag körde en liten omväg och mitt i en rondell hände något med bilen. Den gick knappt att styra och lampor lyste hejvilt. Den rullade så pass att jag kunde komma ur vägen och in i vägkanten. Funderade lite och insåg att motorn fortfarande gick så jag rullade så sakta längs vägen och in på en närliggande parkering. Klockan var då två, exakt den tiden Patrik börjar jobba och blir okontaktbar. Vem ska man då ringa om bilen strejkar?
Först ringde jag pappa, för en sådan har jag ju och pappor brukar man ringa om bilar går sönder. Han var på pedikyr, så han var inte till någon jäkla nytta. Inte ett dugg pappigt om jag får säga det. Sen ringde jag Imma, tänkte att hon kanske inte jobbade full dag så hon skulle kanske hämta mig i Malmö så hade bilproblemet fått lösa sig senare. Men hon svarade inte, sen ringde jag svärföräldrarna som visserligen inte var i landet men kanske kunde komma med tips om vad som kunde vara fel. De svarade inte heller och Mamma är på Bornholm så då ringde jag lillebror som jobbade. Han kunde sluta en stund tidigare och komma och rädda mig. När jag satt och väntade på honom fick jag tag i svärföräldrarna och domen på bilen var att den var till att bogsera hem. Så det ställde lillebror upp på. Att bli bogserad hem från Malmö lite innan fyra känns inte skitbra, så vi bestämde oss för att köra så långt ifrån stora vägar som möjligt. Mysigt värre. Halvvägs kom bror på att han kunde ju ha lånat ett släp på jobb som vi kunde kört bilen på, jaja så dags då. Lite längre än halvvägs hade jag inget batteri längre, dvs inga varningsblinkers eller något, dessutom tungbromsat och med dålig servo, livet är fyllt av utmaningar.
 
50 meter innan vi nådde gårdsplanen gick bogserlinan sönder. Men ska den gå sönder är det ju så nära hem. Men det blev ingen korvfabrik och det blir till att hämta Gill imorgonbitti eftersom Patrik inte är hemma förrän halv tolv inatt. 
 
Så bortsett från att den här veckan går allmänt dåligt så är jag iaf glad att jag körde fel och inte fick det här haveriet på motorvägen, det hade varit mycket mer besvärligt vill jag påstå.
1 Katarina:

skriven

Vår bil har också precis rasat, var på motorvägen nära hemma som tur var.. Så ja in på verkstad och sen fick vi panikköpa en ny på en vecka, så illa var det. Hoppas att er bil inte är lika illa skadad..

Svar: Skitbilar alltså, jag har ju turen att ha en sambo som är duktig på bilar så där finns nog en förhoppning om räddning!
dooh

Kommentera här: