Hovstallet

I planeringen för stockholmsresan fanns egentligen aldrig hovstallet med, förrän ett par dagar innan besöket. Men när idén väl planterat sig satt den stenhårt i min skalle och lördagens planer gjordes helt för att passa in med hovstallets guidade turer, vilket är ett ganska begränsat utbud (helt förståeligt)-Ppå lördagen kunde man vara där klockan ett för engelsk guidning och två för svensk. Jag sa visserligen till Patrik att om vi missade det var det inte hela världen, vilket såklart var en lögn. Jag är som ett barn på julafton varje gång jag ser en häst, faktiskt så blir jag upprymd bara av en hästskit på gatan, så enkelspårig är jag!
 
Besöket var en timme långt och förutom att se stallar, selkammare, ridhus och en massa vagnar fick vi hela historien bakom hovstallet, dess placering och dess uppdrag. Otroligt intressant. Hästarna de använder är bruna stora SWB- valacker som får byta namn när de kommer dit. Namnen sätts efter boxarna de får stå i, en ganska intressant tradition. De kommer dit redan som fyraåringar för att se om de kan passa in i verksamheten, här krävs det mentalt stabila hästar som ganska omgående ska kunna vistas i trafik med allt vad det innebär. Trots att de inte har några rasthagar så har de en ganska sund hästhållning. Varje dag går de i skrittmaskinen 30min, rids ut på djurgården 1-2 h och rastas lösa på innergården en stund på eftermiddagen. Dvs om de inte har ett uppdrag. Ridhuset används väldigt sällan. Så spontant känner jag att dessa hästar har en bättre vardag än många tävlingshästar på högre nivå som knappt får gå utanför ridhus och stall.
 
För att komma till djurgården måste man rida i trafiken och på djurgården är det mycket rörelse så det är ganska självklart att hästarna blir väl miljötränade från tidig ålder. Ett koncept som fler unghästutbildare/ unghästägare borde anamma? Den äldsta hästen i gruppen var hela 22 år och hade aldrig varit sjuk/skadad, häftigt att vara frisk så länge trots en liten annorlunda tillvaro med ibland längre pass på ren asfalt.
 
En gedigen samling selar, alla ägs av kungen!
Jag lyssnade ordentligt!! ;)
 
I stallet blev jag beordrad att klappa en häst...
 
Han var en aningen uppmärksamhetssökande och typ i Gills storlek;)
 
Ett ridhus man skulle kunna leva med...
 
Vår guide  och ett axplock av de vackra vagnarna =)
 
 

Kommentera här: