Måndag och suget efter att gå till jobbet infann sig inte riktigt sådär halv sex imorse, men det var tvunget att börja då för att hinna iväg till träning, för bästaste Katarina var på besök i Hässleholm. Och precis som planerat slutade jag två och hade därför en hel halvtimme på mig att fixa på mig ridkläder och damma av Gill. Hade dock packat bilen igår och låtit Gill gå med täcke så avdammningen var ganska lätt överstökad och halvtimmen räckte gott och väl till. Som grädde på moset så frågade mannen i mitt liv om han skulle följa med! Efter en arbetsdag fullsmockad med siffror så var det väldigt välkommet med körhjälp och sällskap! Det gav mig dessutom lite tid att plugga in dressyrprogrammet till LA. Så med kaffe och lite kanelbullar gav vi oss iväg mot ett Hässleholm med ostadigt väder enligt rapporter. Jag i min enfald inbillade mig att en vindjacka nog skulle räcka om det skulle regna lite, mer än så tänkte jag inte förbereda mig.
 
Vi kom fram i lagom tid så jag hann rida fram och känna lite på henne. Verkade lite småseg men flyttade sig fint i sidepass och tog fattningarna bra. Vi startade passet med att rida igenom programmet, jag kan väl säga att jag red det lite som man skissar en tavla (suddigt) för banan var delvis ockuperad av WE-hinder, det fanns inga bokstäver och det var första gången jag red igenom programmet överhuvudtaget. Jag gjorde likadant när jag red för Katarinas dotter Malin innan förra tävlingen. Fördelen med att börja med att rida igenom programmet är att man då kan få hjälp med specifika punkter som behöver slipas. Tex:
* Uppridning i galopp (rumpa hit eller dit? Rak ryttare är en fördel. Vänster galopp var bäst)
* Volter med lite uttryck (riiid igenom dem)
* Tempoväxlingar med faktisk tempoväxling (Kan man inte växla tempo? fejka med längd hals)
* Bakdelsvändningar på riktigt (Inte en ful halvdann minivolt)
 
Jag hade väl kunnat önska lite mer geist i skritten, skritt är där ganska mycket av i det programmet. Jag fick iaf väldigt mycket beröm för mina bakdelsvändingar när jag gjorde dem som jag gör dem hemma och inte som jag tror att jag borde göra dem för att visa på framåtbjudning... Ungefär lagom tills alla programdelar var genomgångna började det regna, ganska snart väldigt rejält och ungefär här tappade jag fokus. Tyckte lite synd om Gill, glatta nysmorda tyglar med skinnhandskar, osv. Ungefär här skulle vi dessutom rida lite WE-hinder med, blev mest pannkaka om jag ska vara ärlig. Vi provade riktigt grind för första gången, skitläskigt! Inte så överraskande att hon dog lite av den, hjälpte inte ens att den var rosa. Detta innebär såklart att jag måste bygga en grind hemma...
Parallelslalomen kunde jag inte alls hålla ihop, sen hon blev rädd för en parkerad transport för att en häst rörde sig där och tre tunnor glömde jag vägen i (Va?) och sidepass i riktning mot mördartransporten var inte att tänka på... Vi tog förresten lans och ring bra, synd bara att ja välte lansen ur tunnan när jag skulle sätta i den! Ja så kan det bli och efter sidepassen var vi mer än nöjda och totalt genomvåta. Den där vindjackan var med andra ord inget genidrag.
 
Trots lite halvnknackiga delar så är hon världens bästaste lilla bregotthäst. Precis som Katarina säger så har hon ett otroligt gott hjärta och jag känner att där är en hel del till att hämta. Med god ridning från min sida och successiv styrketräning för hennes del så kan det bli hur bra som helst! Och jag kan inte nog poängtera hur jäkla underbart det är att rida för en sådan positiv tränare, man växer sisådär 20 cm och inte på bredden då!
 
Förresten så red jag på hacket idag och jag får nog säga att det blir svårt i dressyren med det, hon kryper ihop mer än nödvändigt och jag tappar hennes nos lite. Kanske köra bett i dressyren och hack i teknik och speed? Tål att kluras på lite till.
 
 
 

Kommentera

Publiceras ej