Söndag igen
Var tar tiden vägen? Från att ha haft hur mycket tid som helst i vintras är det bara fullständig tidskaos just nu. Kaos kan ju vara ett lite väl starkt ord, men det snurrar jäklar i det på rätt bra och jag hinner knappt med hälften av vad jag tänkt.
Tacobjudning borta i fredags, mjölkfabrik med övertid och tömkörning av Gill igår och idag har det varit löpning, stallritande och återhämtning. Återhämtning för att jag sprang redan i förmiddags och vi gav oss på långlöpning idag igen jag och min bror. Det visade sig nu när vi hade pulsklocka att Snogeholmsleden är 17,7 km dvs mer än en kilometer längre än vi trodde, den sprang vi med ett snittempo på 6.20 min/km, det tycker jag är jäklar i det fantastiskt. Mina nya skor skötte sig dessutom alldeles utmärkt. Kände mig offantligt mycket piggare efter denna turen jämfört med den för två veckor sedan. Men ändå så pass slut att jag känt mig bakfull hela dagen.
Stallplaneringen har flutit på som så att jag letat upp papper för förprövning och jag och Patrik har konstaterat att boxinredningen inte alls fungerar till den planlösningen vi har tänkt. Vilket har inneburit en hel del omkullkastande och joxande. Men nu har vi nog nått en överenskommelse som blir bra. Det här stallet ger mig lite gråa hår. Mitt i det här skulle jag dessutom hålla på med mitt distansgrupparbete, behöver jag förklara att mitt huvud inte riktigt var på plats?