En ung tant med balansproblem

 Jag och Gill var ju på utflykt igår, en något motvillig utflykt från min sida då jag verkligen har full rulle på alla fronter och att åka iväg en heldag kändes bara stressande. Att det dessutom var ganska dyrt gjorde inte saken bättre, det kunde jag ju tänkt på när jag anmälde mig för några månader sedan... Lätt att vara efterklok? Men jag visste ju inte då att den här helgen skulle bli en rivning, släkt och jobbhelg.

 

Vi anlände till Ewa Angantyrs mysiga och snöiga (!!) gård lite med andan i halsen och smutsfläckar på baken, som första ekipage går det kanske inte vara försenad och jag brukar ju inte vara det egentligen. Nu visade det sig att Per själv var sen så jag hade tjugo minuter på mig att lalla runt i ridhuset med lite fotfolkspublik. När Per kom in var han fullt ridklädd och vi hälsade och han frågade om han fick rida Gill. Självklart fick han göra det, under tiden han skrittade berättade han att han gärna ville känna in sig på hästarna och får en chans att veta vad det var han hade att göra med. Det tycker jag är fair, jag har många gånger undrat hur tränare kan vara så säkra på att just det de säger är det som stämmer på min häst utan att de ens provat denna. Han förklarade genast att han hade mundiarré, vilket nog var en ganska korrekt beskrivning. Väldigt lättlyssnad dock!

 

Han pratade om hur han vill att hästen ska acceptera bettet och känna sig trygga med lasten på ryggen. Det är alltså vi som är lasten och det är vår uppgift att ge dem ett bett och en hand de kan acceptera och samtidigt vara en behaglig last på ryggen. Efter en stunds skritt och ett litet förvånat konstaterande att Gill var böjd åt vänster istället för höger som de flesta andra är så travade han lite. Han visade samtudigt hur man kunde lära hästarna att vända rätt utan att välta in på bogen utan att använda tryckande sidjälper. Tänk tömkörning, där är det svårt att använda sidförande hjälper i volten utan du måste styra ut ur volten för att leda kroppen rätt. Helt logiskt för mig och en del poletter trillade ner. Han visade även på lite övergångar och hur viktigt att hästen där är trygg med att hästen inte ska behöva fundera över något obehag.

 

Tiden gick och när det var ungefär tio minuter kvar fick jag sitta upp. I det läget vågade jag inte riktigt göra något, jag satt som förlamad och vågade knappt ta i tyglarna eller driva. Han pratade om fjärilslätta skänklingar, fungerade inte dessa korrigerade man med spö, drev igen med skänkel och berömde vid svar från skänkel. Jag kände mig bara uppgiven i det läget, vad skulle jag kunna åstadkomma på mina tio minuter med min dåliga timing? Så när min tid var ute så började jag nästan gråta (ja jag var lite i dålig balans från början), här hade jag betalat 1650:- för att rida 10 minuter utan några direkta instruktioner. Det är ju faktiskt jag och inte min häst som är problemet, så är det ju alltid, det är aldrig hästens fel. Även om det var kul att se Gill trampa på som aldrig för så ville jag ha fler redskap till mig och min bakvända kropp.

 

Efter att ha sett några fler ekipage kändes det lite lättare och jag kunde ta in mycket som jag vill prova på extrahästen och som jag testade lite på Gill idag. Att inte tvinga in hästens huvud/hals i någon mall har jag sedan innan släppt så det behöver jag inte fundera på, men jag märkte idag hur mycket jag använder innerhanden och innerskänkeln som stödhjul, vill jag ha en självbärig häst måste den ju få möjligheten att just bära sig själv.

 

Det var verkligen en salig blandning på ekipage medd allt från bregottGill till halvblod och kallblod, men halvblodet som troligen var van vid att gå mer bakom lod än man kan rekommendera var den som gav störst intryck. Vad häftigt att se när den fick lita på bettet och inte krypa ihop. Helt annat uttryck och steg gav det! Per är en helt fantastisk ryttare och tog verkligen fram det bästa och mest harmoniska i varje häst. Jag fick även med mig att det inte är någon fara att rida en häst på 20-meters volten ett helt pass, jag är lite väl nitisk med varierade vägar att jag aldrig kan få något riktigt lugn i övningarna.

 

Hade jag vetat innan att clinicen skulle vara på det här viset hade jag inte anmält mig som ryttare, (jo om det var extrahästen, för hon hade varit rolig att se Per på) utan jag hade nöjt mig med att vara fotfolk som bara kostade en tredjedel av priset. Skulle jag önskat något vore det att låta Per rida en gång och att man sedan fick en lektion uppsuttet dagen efter t.ex. Då hade det varit värt 1650:-, men med begränsad ekonomi så känner jag mig idag lite smålurad på konfekten. Smålurad men ändå upplyst....