En ung tant med balansproblem

Dagarna går, tenta närmar sig, skolprojekt dras igång och jag har ingen lust alls. Så är det ibland, men man hade ju kunnat ha lust att laga mat, städa, fixa något, kanske plugga? Eller iaf pyssla med hästarna, men inte ens det känns speciellt kul. Jag ser lite fram emot hösten och är inte överdrivet fascinerad över sommarvärmen, den får mig mest att bli stressad över att jag inte åker till havet och njuter av det sista som sommaren har att ge.

 

Men dagarna går och jag gör ju ändå det där jag inte har lust till. Jag lagar mat, visserligen inte så ofta. jag fixar saker, men inte så mycket, städar en aningen och pluggar lite för lite. Hästarna pysslas om till ett minium.

Idag la jag på en sadel för första gången på 6 (?) veckor, för idag hade jag i vart fall en liten ny rolig utmaning jag tänkt ta tag i under hösten. Lilla Yolo ska få ännu en aktivitet förutom lastning, borstning och hovslagare i sin kunskapsbank. Hon ska gå som handhäst har jag tänkt mig, för till våren ska hon minsann få följa med ut på kortare turer i världen. Jag vill ha en bombsäker unghäst och det bästa sättet att bombsäkra på är att utsätta dem för just bomber. Så idag började vi så smått, vilken tid är bättre än nu när Gill ändå bara skrittas?

För det första får jag ge Yolo en stor eloge, för vad lugn hon är! Lite för lugn... Inte jättetaggad över att följa med utan gick i ganska saklig mak efter oss, stannade vi kom hon gärna lite närmare och kelade. Gill däremot kände sig förnärmad över grimskaftet som petade på henne och kändes allmänt som en tickande bomb. En tjock och snäll tickande bomb, men ändock en liten bomb. Som en kinapuff typ. Yolo är en tacksam liten häst att hantera får jag säga, får kanske be om lite mer framåtanda i framtiden, men jag tänker att det kommer när hon fattar vad vi pysslar med!

Vi höll säkert på i fem minuter sedan fortsatte jag och Gill skrittandet själva, passade på att träna halter och grind. Vad ska man annars gör i skritt på rakt spår utan allt för mycket påfrestning?