Volbeat
Våldtäkt är ordet som susade genom mitt huvud igår, för det var vad jag kände det som. Ren och skär våldtäkt på mina stackars sinnen. Vi tar det från början, jag är en sk vän av ordning och en evig tidspessisimist, så när arrangörererna skriver att portarna öppnar 18 och spelningen börjar 19.30 tänker jag att jag måste vara på plats absolut senast 19.15 gärna tidigare. Man vill ju liksom inte fastna i en kö eller så. Jag hade först skola och sen folkhälsoberedningsmöte som drog ut på tiden igår vilket resulterade i att jag sköt upp ännu en löptur för att hinna duscha och komma in till malmö för middag i god tid innan konsert. Så eftermiddagen/kvällen började med stress.
Kvart i sex var vi framme i Malmö, vilket i min värld var för sent. Emporia var redan smockfullt av hungriga människor och köerna ringlade sig långa både till de riktiga restaurangerna och foodcourten. Bäst flyt verkade det vara i foodcourten och närmare bestämt på "Långkok". Menyn såg okej ut även om där inte var något som var just långkokt, det ända som egentligen var långt var väntetiden på det nästan råa köttet de serverade (ironi någon?). Genomgående låg nivå på den rätten vi slutligen kunde hämta ut iaf. För att göra mig lite gladare beställde vi kaffe på Max med tillhörande hallonpaj. Man kan ju själv räkna ut att en paj på max smakar sådär, men kaffet var överraskande gott.
Lite innan 19 klev vi in på arenan utan att ha behövt att köa. Allt gott så långt, jag höll mitt schema liksom!
Vi hittade våra sittplatser som var ashögt upp men gav en ganska bra vy över både publikhav och scen, men när vi anlände var vi ganska ensamma. Även när första förbandet började spela var vi ganska ensamma. Inte helt otippat så var förbanden hårdrocksband, jag gillar ju inte hårdrock egentligen så det gick kanske inte hem riktigt. Och jag blev inte riktigt klok på varför det skulle vara så jävla högt. Hörselpluggarna var välgörande. Något som förvånade mig var att folk satt och käkade popcorn, precis som att det var en jäkla bio. Men det var ju för fan konsert? Jaja, tant förstod inte riktigt det här.
Vid 21 var båda förbanden klara och jag såg verkligen fram mot Volbeat, de spelar ganska trevlig hård(?)rock och jag gillar deras ton så när vi bestämde oss för att gå på deras konsert var det inte enbart för att göra Patrik glad. Vi köpte lite vatten och choklad, choklad skulle man tydligen ha om man tittade på vad min granne med tatueringar åt.
21.30 började det dra ihop sig riktigt och lokalen började äntligen fyllas upp, en arena är bara tragisk om den är halvfull. Det tog dock tre sekunder in i första låten för mig innan jag kände mig våldtagen. Jag hörde ingen sång eller musik, utan fokus låg på en hög skorrande bas. En bas som man annars uppnår i gamla volvos som har mer ljudutrustning än kaross. Låt efter låt fortsatte på det här viset och jag satt där som en fågelholk. Är det här vad folk vill höra? Eller känna? För det var mer en helkroppsmassage av ljud än en konsert. Överraskande låg engagemangsnivå i publiken med, trots att jag förstod det som att det var en riktigt bra konsert.
Så är det någon här ute som kan förklara fenomenet? Varför vill man genomlida något i den här stilen? Och hur fan klarar sig de som inte har hörselskydd? Jag fick dessutom lite panikkänslor av ljusshowen. Tantstämpeln är total.
