Bittra människor?
Den senaste tiden har jag förlorat hoppet om mänskligheten lite. Killar framförallt, men där finns även en del nötter i tjejväg. Jag försöker verkligen vara öppen och överseende, men det finns gränser och framförallt anstränger jag mig inte speciellt hårt för att blidka dessa jag inte uppskattar i min närhet. Så mycket har jag lärt mig med åren att jag inte mår sämre av att bli av med människor. Man ska bara samla på de som är bra.
Internet är en stor bov. Det ger en ganska hemsk bild av människor, ingen nyhet, men ändå skrämmande. Är dessa människor så här i sitt vanliga liv också? Eller man får lov att vara hur som helst eftersom internet inte är "verkligt"?
Och dessa människor som klagar på allt? Lös det istället. Arbeta runt problemet eller var nöjd. Det är inte dåligt att vara nöjd!
Jag är väldigt tacksam för de fina i mitt liv och kanske tillkommer det nya fina. Ibland blir man till och med positivt överraskad.
Jag antar att jag inte är felfri, men ser framförallt till att mitt eget liv ska fungera. Även om mina närmaste kommer före mig, i alla lägen.
Jag är så glad för min styrketräning, att ha träningsvärk är en befrielse och jag respekterar mig själv lite mer om jag gör något produktivt med min kropp. Det blir dessutom en kedjereaktion, så helt plötsligt kommer hästmotivationen tillbaka igen. Dags att sätta igång det långbenta lurvet i stallet så smått. Ut och gå 3-4 dagar per vecka kanske?
Idag har förresten lillebror varit hör och räddat alla mina läckor. Kanske kommer huset hålla tätt nu? Vad skulle jag göra utan dig? Imorgon ska jag baka foccacia till dig, så du vet;)
skriven
karmakontot ???