Min kärlek

Ungefär i samma veva som Martin försvann ur mitt liv möttes våra vägar. Det kom att förändra hela min livssyn faktiskt. Numera blir jag tillsagd med en artig röst om något är fel. Berättar för mig vad som är trasigt. Alltid vänligt och med en liten accent. Jag känner mig alltid trygg och tillfreds.
Jag trodde aldrig att jag skulle känna så här...
Visst finns där brister, men det är inte större saker än att de går att lösa. Det kan kanske tillochmed vara värt lite extra arbete.

Men det är helt enkelt en fantastisk bil jag äger, idag sa den till mig att jag behövde fylla på spolarvätska. Som vanligt med snyggt engelskt uttal. Kan man annat än bli lycklig? Jag tänker nästan varje dag hur fantastiskt det är att jag får lov att köra bil. Jag tänker även på hur dålig jag är. Men min fina blåa gör mig lite bättre, lite säkrare.


Kommentera här: